artepa

Jag avskyr att vakna mitt i natten och känna att hjärnan går i gång på högvarv och att det är omöjligt att somna om. Just nu vaknar jag flera gånger per natt och de första gångerna somnar jag om, fast från 02.30 typ är det kört...

Jag ligger bara och tänker och vrider och vänder på allt möjligt. Det är verkligen en konst att slå ifrån sig tankar på sånt som man ändå inte kan påverka och på nätterna är det extra svårt. Inte konstigt att det kallas vargtimmen..

Nu har jag ju som sagt legat vaken sedan 02,30 typ och till slut så är det ju lika bra att gå upp ett tag och göra ngt annat och hoppas på att man kan somna om lite senare.

På torsdag är det föresten min sista arbetsdag inför föräldraledigheten och det känns lite jobbigt faktiskt.

Rent fysiskt är det dags. Jag mår inte så himla bra längre, jag är trött och tung och har ont i kroppen. Det sliter att inte sova på nätterna och sen gå upp tidigt på mornarna och sticka till jobbet. Jag behöver mer vila helt enkelt.

Men psykiskt är jag inte redo ännu. Jag hoppas på soliga dagar så kommer jag nog in i det snabbt iofs:) Förmodligen så känns det bara såhär innan, jag kommer nog tycka att det är väldigt skönt from nästa vecka.

Jag kommer att vara trött på jobbet i morgon..

Idag är det Mors dag och jag fick frukost på sängen:)
Stefan och barnen kom in och sjöng så fint- det kändes nästan som födelsedag:)

Jag fick present! Kanske inte den mest romantiska presenten, men grymt uppskattad!!
Jag fick en baden baden, och den ska få symbolisera mitt liv de närmsta veckorna framåt nu när jag slutar jobba!! Om solen vill förstås:) Då ska jag sitta på gården och läsa hela dagarna, jag ska INTE göra många knop. Det ska bli skönt efter de senaste månaderna som faktiskt har varit rätt så jobbiga med allt vad det innebär att jobba, ha två barn hemma och ett i magen samt allt som ska göras hemma..

Men det är klart, jag kan ju tänka mig att sitta där även när bebisen är född, jag måste ju få återhämta mig;)

Förutom att det är Mors Dag så går jag idag in i vecka 36!!! Helt galet, för det innebär ju att det bara är 4 veckor kvar till v 40 när bebis ju ska börja fundera på att komma ut. Spännande!!

Idag har jag iaf premiärsuttit, och det var perfekt:)


Grattis alla fina mammor på Mors Dag!!

Idag var vi på utvecklingssamtal för Victor och det var jättekul! Vi fick så mycket beröm för honom, och hans fröken Emma talade om hur fin och glad han är.

Hon sa att han är glad hela dagarna, att han talar väldigt bra, älskar att sjunga och tycker att det är jättekul med nya sånger, att han är jättemotorisk och vill ha utmaningar och klarar i stort sett allt han vill klara.

Han leker med många barn, och han slåss aldrig om det inte är så att ngn gör honom ngt först.

Han är duktig på alla rutiner och väldigt trevlig och säger godnatt till alla en och en med namn vid vilan.

Han tar bort sin tallrik och skrapar av maten efter han ätit och han städar alltid undan leksakerna efter sig utan att de behöver säga till.

Han tycker att det mesta är roligt och vill alltid vara med på något, han är sällan tjurig eller gnällig.

Han upplevs som social och rolig och mysig.

Han bryr sig om andra och hämtar en fröken om något barn är ledset.

Han är bra på att förmedla sig och beskriva vad som har hänt. Om man inte förstår honom så drar han med en för att visa.

Ja vad ska man säga?? Det är klart att vi är stolta över vår härliga kille:) Duktiga Victor!!!

Visst FÅR man skryta över sina barn? Egentligen tycker jag nästan att det är ens skyldighet, för om inte jag är stolt över mina barn, vem ska då vara det??:)

Ny dag, fortsatt ont i halsen. Jag börjar tröttna rejält! Det värsta är ju tungan som är helt full av blåsor och helt uppsvullen så jag har svårt att prata. Tydligen har jag dessutom bara ett virus så jag kan inte få penecillin utan ska bara vänta på att det går öööööver. Men GÖR DET DÅ! Bihålorna gick ju inte heller att göra något åt:(

Men men, positivt är ju att det trots allt känns bättre idag än det har gjort i helgen, det är ju bra!

Det trista är att Joanna har fått värsta förkylningen under helgen när hon var bortrest, så hon bara snorar och nyser varannn minut typ Stackars, hoppas att inte hon ska få sånna här blåsor i halsen och tungan!!Positivt med det är ju förstås att jag får ha henne hemma hos mig så kanske dagen går lite fortare.

Nu längtar jag till jobbet, jag vill skratta med Evis, Nanna och Hannah och alla dom andra!!!!

Frid och kärlek!

..och det var så härligt att träffa dom igen!
Både Victor och Joanna var jättekramigaoch gosiga och ville berätta allt kul dom har gjort. Roligast för båda var att vara i stallet med kusin Emma och ta hand om Zorro och Quito. Båda två har fått rida.

Dom tyckte också att det var mysigt att träffa farmor och farfar!





Dom hade tydligen haft riktigt okej väder och ungarna har stormtrivts- det är huvudsaken:)

Men jag är glad att dom är hemma igen:)

Hur som helst så är det sååååå rolig:)

Och då är det klart att en kombo av dom blir bra, speciellt om det är en asbra klassisk låt:)

Alltså det känns lite som att det är något som är fel när man plötsligt inser att man faktiskt har som intresse att städa. Alltså inte att gå och plocka massa smågrejer- det suger, utan att _städa_!

Rycka ut allt ur skåpet under diskbänken, diska varenda pryl som står där och verkligen gnida in dem i yes och sedan gnugga hela skåpet med såpa och sen bli _lycklig_ när den rena doften sprider sig i lägenheten.

Jag städar badrummen varje dag. Det är ju sjukt, för inte ens vi är så grisiga. Men jag njuter verkligen av att gnida in handfatet med såpa och få kranen att riktigt blänka så att man kan spegla sig i den.

Jag går omkring med en sprayblandning av såpa och vatten och en trasa i handen mest hela tiden. Ullis var här och hälsade på och hon blev... förvånad;)

Fast jag känner igen detta beteende hos mig själv. Det har dykt upp 2 ggr tidigare i mitt liv och skulle förmodligen definieras som "boande", och betyder att nu är det inte många veckor kvar tills vi ska få en ny liten bebis hem till oss:)

Nu är det riktigt synd om mig! Jag har typ nån kombo av halsfluss och bihålleinflammation och tungan är helt uppsvullen så jag biter mig hela tiden. Dessutom har jag feber så minsta motgång får mig att börja gråta.

Det är inte kul!

I brevlådan dyker det upp en _inkasso_ på 2015 kr från Intrum Justitia
Inte nog med det- det är en inkasso på en räkning som jag _redan har betalat_.
Hur glad blir man då?

Okej, tänkte jag, det är väl bara att ta fram kvittot och ringa upp dem så löser vi det här.

HAHAHA, är jag typ naivast i världen?
Nä det går inte, utan jag måste skriva ut kvittot och skicka det _per post_, sen tar dom det i tur och ordning _som dom hinner_.

Bara det att vår skrivare är paj och jag är ju hemma och är assjuk samt full av sammandragningar och foglossningar och utan tillgång till bil.
Det är inte _bara_  att sticka i väg nånstans och ragga upp en skrivare för att sedan skicka in det till dem.

Dessutom så vill jag ju lösa detta direkt, jag har ingen stressnivå just nu!

Jag frågade henne hur lång tid det kommer att ta innan jag får en bekräftelse på att de dragit tillbaka det felaktiga inkassokravet- men det kunde hon inte svara på.

Det värsta är att hon lät så sur och extremt otrevlig och sa typ "om du nu tror att du har betalat så får du ju bevisa det". Va?! _Tror_ att jag har betalat? Det VET jag ju eftersom att jag sitter och tittar på kvittot, samma kviitto som jag inte får maila in av ngn dum anledning som hon inte kunde svara på.

Därför sa jag till henne: "det är ju helt sjukt att _du_ låter helt sur och otrevlig mot mig när du upplyser om allt jobb jag måste lägga ner på att bevisa att jag har betalat när det rimligtvis borde gå lika lätt för er att ta in en print screen med kvittouppgifter"
Då svarar hon "som om du låter så glad själv". Ehhh, okej? Hon börjar liksom tjafsa!

Klart som FAN att jag inte är glad.

Nu ska jag ringa till dem som skickade ut ursprungsfakturan istället!

Idag skulle vi ha åkt hem till AK och gusse i Huddinge på middag, men jag hade så mkt sammandragningar så jag pallade helt enkelt inte. Stefan tog ungarna och åkte ändå och jag gick och la mig i sovrummet med fläkten på och halvsomnade.

Efter ett tag så förbarmade sig Camilla över den gravida kvinnan och frågade om jag ville käka middag med dem så det gjorde jag. Camilla hade nåt grekiskt tema och hade gjort några slags köttfärsbiffar med massa timjan i och en sås med feta och oregano i som var supergod.

Det var jag, Ca´milla, Jonasoch Richard så samtalsämnena och åsikterna avlöste varandra i sna´bb takt och vi hann avhandla allt möjligt, tex om man bör ha möjlighet att betygsätta sin läkare, att Canada och Sverige är sålika samhällen men att Canada kommit så mkt längre än Sverige vad gäller segregeringen, förlossningar, vikten av kontakter i alla möjliga sammanhang, GI-mat, att man blir coolare som förälder ju fler barn man skaffar, m.m,m.m

Det var trevligt men jag var jättetrött! Vid 22-tiden kom Stefan hem med Victor sovandes i famnen så då följde jag med in och la mig här på sängen och surfade lite ist. Joanna bestämde sig för att sova kvar borta i Huddinge.
Jag saknar henne, jag vill liksom ha henne hemma min lilla snutta!!

Här är den goda maten som Camilla hade lagat:

Varning, den som tycker att det är jobbigt med gnäll borde nog sluta läsa nu, för nu ska jag ösa ur mig! Here goes..

Idag känner jag mig riktigt tjock och långsam! Förra graviditeten så brukade jag och Alex skämta om att man är tjock och långsam när man är på smällen. Fast skämta vete fasen.. det ligger ju lite sanning i det:)

Den här graviditeten har dock varit mkt enklare än den förra, men ikväll och sista kvällarna/nätterna har det varit sådär tungt och jobbigt.
Jag försökte ligga och kolla på DW, men hur jag än ligger i sängen så är det så sjukt obekvämt! Jag kan inte ligga på rygg för då tynger magen på kroppspulsådern eller vad det nu är så då får jag syrebrist och blir alldeles snurrig och illamående. Jag kan inte ligga på sidan för då känns det som om magen åker ner på nåt sätt och det gör ont. Bebisen gillar det inte heller för han börjar trampa vatten i sidan på mig helt hysteriskt.
På mage kan jag ju såklart inte ligga. Skulle vara som värsta gummiankan då:)

Så hur ska jag ligga????? Det blir nån slags variant av framstupa sidoläge och på det så har jag en kudde mellan knäna för att det gör ont annars, och så har jag en kudde som stöd under magen samt en kudde som stöd bakom ryggen. Jag är alltså typ uppstoppad. Just det, jag glömde den stora kudden som jag har under fötterna eftersom jag måste ligga med benen högt upp eftersom jag har så mkt vatten i benen just nu så annars får jag kramp på nätterna.
Lägg till att jag har ca 4 kuddar under huvudet eftersom jag har så mkt halsbränna.

Det bästa är när man då mitt i natten vaknar av ett riktigt krampanfall i vaden. Det gör så sjukt ont!! Och det enda som hjälper är att använda benet så på nåt sätt måste man ta sig upp och stå.

Sammandragningarna har också tilltagit. På sätt och vis känns det bra, för det visar ju att livmodern tränar, och jag lovar- alla som ska föda barn vill ha en vältränad livmoder;) Förra ggn hade jag en extremt vältränad livmoder efter alla förvärkar som jag hade ända sedan v 20, och se- den förlossningen gick ju på bara några få timmar:)

Det jobbiga är att man sover så himla dåligt av sammandragningarna, och det är ju inte så roligt att vakna av att man har värsta kramperna i magen och ryggen samt att det känns som om man har en basketboll inuti magen som pumpas upp och blir större och större _inifrån_..

Så, det är alltså status nu! Jag tycker att jag kommit lindrigt undan den här ggn, och jag vill inte och försöker att inte gnälla, men nu var det rätt skönt att förmedla hur det känns just nu..:(
Jag hoppas på en bra natt i natt för jag _behöver_ verkligen sova nu!!

Men samtidigt...jag vet ju att det kommer att vara SÅ värt det:)



Kram Petra

ps. bilden är tagen av lennart nilsson såklart...

Idag är det måndag och jag har jobbat igen. Eftersom man varit ledig ända sedan i onsdags så var det riktigt kul att komma till jobbet och träffa alla fina och goa kolleger. Jag gillar verkligen dom som jag jobbar med, och det är ju värsta  lyxen!

Eftersom Steve hade sjukt mkt att göra idag så fick jag hämta Victor på dagis idag och det var mysigt. Han var glad att se mig och sprang fram och kramade mig och ropade "mamma tommej" (mamma kommer) och det var såklart supermysigt att träffa lillhjärtat:)

Vi gick hem till gården men då ville Vickan gå på promenad i vagnen så vi gick en sväng. Rätt snart visade det sig vad han hade i tankarna.. Han började peka mot affären och ropade "halla pitta" vilket betyder "handla pizza". Vad ska man säga?:) Näääe, nån pizza köpte vi inte, men vi gick till Handlarn och köpte en glarre.

Victor är så rolig, för när man köpt glass hos Handlarn så vill han alltid att vi ska sitta _precis_ utanför och äta glassen tillsammans. Man kunde ju tycka att det var mysigare att sätta i sig i parken eller på gräsmattan,men nej- vi ska sitta på trottoaren utanför affären.. Men vii hade kul och mysigt:)

Efter glassen ville Victor att vi skulle gå hem och....åka pulka. Jaja, vem är jag att tala om vad man kan och inte kan göra.. Klart grabben ska åkapulka om han vill:)

Efter pulkaåkningen tog vi varsin hink och samlade stenar på gården. Vi räknade hur många vi fick i hinkarna, eller rättare sagt, Victor räknade till 13 och sen började han om igen:)

Solen sken och vi fick en härlig eftermiddag. Jag hämtade Victor vid 15.00 och vi gick inte in och lagade mat förrän 18.00, så vi fick många lektimmar. Det är det som är så skönt på våren!!!

Hoppas att ni också har haft en bra måndag!

På somrarna brukar vi alltid äta frukost på gården för det är så himla mysigt och i söndags var det frukostpremiär.
Ungarna tyckte såklart att det var härligt:) Efter frukosten stack vi till Svandammsparken och cyklade!

Ikväll käkade vi middag tillsammans med våra härliga grannar och det var jättetrevligt såklart!
Det var riktigt skönt i luften och maten var god.

Efter maten stack jag och Camilla till Svandammsparken med Joanna och Livia så att dom fick cykla lite grann.
Victor har också blivit jätteduktig på att cykla på sin cykel med stödhjul, det är kul! Han är så stolt och så glad över att kunna vara meddom stora barnen och cykla! "Toto osso cykla pakken?" säger han och det betyder såklart att han frågar om han också kan få cyklar till parken:)

Jag var bara tvungen att fota vår husvägg, de röda blommorna gör sig så bra i solskenet och speciellt mot den grå husväggen:)

-"Tjena fetto!!" ekar det i slänten vid majbrasan.
Jag känner helt instinktivt att det är till mig. Mycket riktigt,där står Ricsi med värsta feta flinet i ansiktet.

-"Va fan, gööööör, ni inget annat än att pöka??" är nästa kommentar..

Ska han säga?? Som också har tre barn:)

Men okej, Ricsi är Ricsi och han kommer liksom undan med det. Han är bullrg och härlig och man får ta honom för vad han är. Han säger saker med ett brett leende och glimten i ögat. Det kan jag ta.

Då finns det värre saker. Ta tex i går när jag pratar med några tjejer när vi sitter ute i solen. Vi gnäller lite över att vi har bleka ben och att man skulle vilja ha lite färg innan man visar sig i kjol.

Då kommer det:

"Men det blir ju skönt för dig Petra som kommer vara helt tjock hela sommaren efter att bebisen är född, du kan vara tjockis helt legitimt!"

"Vi ska sitta brevid dig på stranden hela sommaren så att vi kan känna oss smala brevid dig" och lite andra likande kommentarer..

Ehh okej. Vad säger man här?

Hur kan det komma sig att det är helt ok att tala om för någon annan hur jävla fet den kommer att vara om några veckor?

Hur kan det vara ok att berätta hur smal och fin man kommer att känna sig om man sätter sig brevid mig som kommer att vara värsta fettot? Ska jag bli glad eller?
Varför säger man något alls, vet inte folk att det ibland är bättre att hålla käften?

Nä, jag blir förbannad.

Jag svarade iaf ngt med att det inte är solklart att man är i värsta formen bara för att man inte varit gravid på ett tag. För säkerhets skull la jag till en menande blick.

Lite fånigt, javisst, men lay off att kommentera min kropp tack!