artepa

Jag avskyr att vakna mitt i natten och känna att hjärnan går i gång på högvarv och att det är omöjligt att somna om. Just nu vaknar jag flera gånger per natt och de första gångerna somnar jag om, fast från 02.30 typ är det kört...

Jag ligger bara och tänker och vrider och vänder på allt möjligt. Det är verkligen en konst att slå ifrån sig tankar på sånt som man ändå inte kan påverka och på nätterna är det extra svårt. Inte konstigt att det kallas vargtimmen..

Nu har jag ju som sagt legat vaken sedan 02,30 typ och till slut så är det ju lika bra att gå upp ett tag och göra ngt annat och hoppas på att man kan somna om lite senare.

På torsdag är det föresten min sista arbetsdag inför föräldraledigheten och det känns lite jobbigt faktiskt.

Rent fysiskt är det dags. Jag mår inte så himla bra längre, jag är trött och tung och har ont i kroppen. Det sliter att inte sova på nätterna och sen gå upp tidigt på mornarna och sticka till jobbet. Jag behöver mer vila helt enkelt.

Men psykiskt är jag inte redo ännu. Jag hoppas på soliga dagar så kommer jag nog in i det snabbt iofs:) Förmodligen så känns det bara såhär innan, jag kommer nog tycka att det är väldigt skönt from nästa vecka.

Jag kommer att vara trött på jobbet i morgon..