artepa

Idag går jag ju på +6 dagar och jag har inga tecken alls på att det ska starta. Jag har tom _färre_ tecken än innan, jag har inte alls lika mkt sammandragningar och onda värkar som förra veckan och inga andra tecken heller.

Ju längre jag väntar desto oroligare blir jag och börjar inbilla mig att det är allt möjligt fel med bebisen. Jag HAR förberett mig på att gå över bf och har varit cool med det, men nån gång känner jag ju att det måste börja. Dessutom VILL jag verkligen inte missa min plats på BB Sthlm.

Barnmorskan ringde iaf SöS igår och kollade om jag kunde får göra igångsättningen där istället för på Huddinge som jag ju hör till, och det skulle gå bra om det nu skulle bli aktuellt. Dom skrev in nåt i min journal om det. Jag VILL inte föda på Huddinge igen.

Nu har jag till den 9/6 på mig innan jag måste ringa SöS för att boka tid för kontroll och ev igångsättning och fram till den 13/6 för att få föda på BB Sthlm.

Snälla, kan ni inte hålla tummarna?? Jag är ju egentligen väldigt förlossningsrädd efter min första förlossning på Huddinge, och det som hjälpt mig är att min 2:a förlossning på BB Sthlm var så fantastisk. Jag VÅGAR inte föda nån annanstans nu:( Fast det är klart, jag vet ju att det kommer att gå om jag måste, men jag VILL inte:(

Tack för att jag fick gnälla av mig och rensa mig på negativ energi, nu ska jag försöka tänka positiva tankar!!

Jag har ju hittills varit rätt cool och tänkt att "den får väl komma när den vill, det är inte hela världen att gå över några dagar..", men i morse vaknade jag och kände instinktivt att NU RÄCKER DET. Nu vill jag få min bebis och nu är det dags för nästa steg. Jag är redo.

Kl 10 var det dags för barnmorskebesök trodde jag och stressade som en galning, men det visade sig att de bokat fel så ist fick jag sitta där och vänta i 25 minuter. Men ok, det är inte hela världen.

Bm idag var en vikarie för min ordinarie och hon sa "jag kan se i dina ögon att du är redo nu, det är dags!"
Hahaha, ja det behöver man ju liksom inte vara nån Einstein för att räkna ut eftersom jag ju faktiskt gått 5 dagarr "över tiden", klart som f-n att jag är redo:)

Hon var lite rolig faktiskt, hon skulle känna på min mage för att kolla hur bebis låg och hur stor han verkade vara, så sa hon "vilken bra mage, man känner bebisen så väldigt tydligt eftersom du knappt har något fett mellan bebisen och själva magen"

Jag började verkligen gapskratta! Det var ju det roligaste jag har hört sedan.. jag sen jag var 25 kanske? Och det är ju 8 år sen..:) Det är ju mest det att magen är så spänd, det är därför det känns som det inte finns så mkt fett, men TRO MIG, det finns det, och det kommer att visa sig efter förlossningen:)

Det är också lite så att det har skett nån slags omfördelning och att mycket av fettet ist har förflyttats till höftpartet, vilket kommer få en helt ny framträdande roll efter förlossningen i takt med att magen sjunker ihop. KUL VA??;)

Men det var hur som helst lite roligt sagt av henne:)

I övrigt var hon jättebra och lugnade mig och sa att det var en alldeles lagom stor bebis som förmodligen kommer att väga ca 4-4,2 vilket är vad jag har gissat på. Jag sa att jag nojjar mkt över förlossningen och att det ska gå dåligt och att man kan inte ha sån tur att man får tre friska barn m.m, bla bla, osv, och hon svarade att det var typiskt "3-föderskor" att känna så, att vi kan så mkt om våra kroppar och förlossningar m.m, så vi lite grann blir våra egna barnmorskor- på både gott och int. Det kan nog stämma.

Jag har bestämt mig för att inte oroa mig utan bara ta det coolt och låta allt ha sin gilla gång.

Nu sticker jag med min lilla älskade Victor till parken och cyklar, det gäller att passa på i detta underbara väder!

Kram alla godingar!

Här har vi mig totally höggravid:) Idag är vi på +2! Men det är ingen panik, det känns okej! Visst är jag trött, men jag sov en timme på förmiddagen och efter det så städade jag lägenheten och sedan har jag bara suttit i solen och läst en tidning. Jätteskönt och inte jättejobbigt:)

Nu ska jag ta mig bort till parken och sammanstråla med Anneli och hennes lille August som också är Victors bästa kompis. Victor och Stefan är såklart också där! August har också fått en cykel idag så han och Victor ska köra parken runt-racet:)

Iaf, här har ni Barbamamma- lägg även märke till att magen har en helt annan färgton än resten av kroppen-jag har visst glömt att visa den solen:) Fast det känns lite snett att ligga i solen och steka magen när det ligger en liten bebis där i, det sägs ju att man sett att bebisar försöker hålla för ögonen i magen när de utsätts för starkt solljus.

och äntligen har lugnet lagt sig lite här hemma.
Vi var på Elgiganten och köpte en ny kamera i kväll. Toto var som vanligt helt galen i affären och lyckades hamna exakt där dom hade spärrat av för att limma nytt golv i butiken. Så han hade klister under hela skorna och han som ansvarade för "klistringen" var sådär måttligt road...

Sen åkte vi hem och stoppade ner toto i ett välbehövligt bad och Nanna fick hyra en film. Nu har moster Matilda precis varit här och lekt med barnen så nu är båda ungarna helt slutkörda:) Matilda ifrågasatte varför hon alltid går hemifrån oss helt svettig och med mascara på kinderna:)
Fast ärligt talat-hon är lika barnslig som dem, om inte värre:)

Men vid 23-tiden fick jag säga att enough is enough, toto ska ju till dagis i morgon:) Men han somnade som en stock iaf! Nu ska jag kolla lite SATC!

Uttråkad som f-n och trött efter våffelkaos med tre ungar varav en har öroninflammation så gick jag ut för att kolla posten, och då hade jag fått ett PAKET i brevlådan.

Jag hade ju inte beställt något?

Ett liiiiiitet tag funderade jag på den eventuella bombrisken (på riktigt) men kom fram till att det nog inte föreligger någon sådan.

Jag öppnade paketet och får fram en cd-skiva samt ett brev där följande stod:

Hej min vän!

Jag hoppas du mår bra! Här kommer en skiva med lite bilder. Det ligger nog en del dubletter, men det gör nog inget:)
Du får gärna höra av dig när du orkar ses efter födselm.

Tänker på dig.
STOR KRAM Hannah

Hannah är ju min kära vän och kellega och hon har alltså satt ihop en skiva med massor av bilder från alla våra roliga jobbevents under åren 2002-2008. Förstååååår ni vad snällt att hon suttit och gjort detta till mig?? Jag blev verkligen jätteglad och har nu suttit här och bläddrat igenom alla bilderna och både skrattat och nästan fällt en liten tår ibland till alla underbara roliga minnen som kastades på mig:)
Jag har verkligen älskat att jobba på Nicator, ffa för alla superduperunderbara roliga kolleger.

Tack snälla snälla Hannah, du är ju helt fantastisk, jag blev verkligen jätteglad!!
Klart vi ska både höras och ses snart och jag ser verkligen fram mot en Strawberry Daiquiri med dig och Evis vad det lider:)

Här är en bild på Hannah mig och Evis när vi "sjunger" lite karaoke hemma hos mig:)