artepa

Förlossningen närmar sig, det är 12 dagar kvar tills bf (beräknad födsel på fackspråk) och på ngt sätt har jag väl förträngt att bebisen ska ut också. Alltså jag ser INTE fram emot det, det gör ju så sjukt ONT! Samtidigt så är det helt fantastiskt så jag vill ju ändå inte vara utan det, jag skulle inte vilja ha snitt ist tex, då ska dom ju igenom 6 lager vävnad och det känns faktiskt inte som nåt som jag gillar..

Vad gäller bedövning så tar jag ju inte epidural, absolut inte. Har gjort det en gång och det var inte the shit för mig.

Om det blir ngn bedövning så blir det nog lustgas. Förra gången så klarade jag mig på lite lustgas mot slutet och jag hoppas att det ska funka så den här ggn också. Jag gillade känslan av att vara relativt klar i huvudet och att kroppen inte var totalbedövad som av epiduralen. Epiduralen gav alldeles för många negativa effekter för mig, så det var det helt enkelt inte värt. Då tar jag hellre smärtan när den kommer och så får jag helt enkelt flyta med. Hur f-n det nu ska gå;)

När jag snackade bedövningar med barnmorskan inför första förlossningen så pratade vi om just lustgasen och då sa min bm att man skulle tänka efter hur man reagerar inför berusning i vanliga fall, dvs i princip om man gillar att vara full eller inte. Det tog mig ungefär en nanosekund att konstantera att lustgas måste vara grejen för mig:)

När min kompis Elisabeth födde sitt första barn, ett av mina tre gudbarn, så var jag med under förlossningen och när "Bettan" sugit i sig lustgasen så fick hon ett lyckligt leende och säger "åhhhh, nu fattas bara en cig":) Jaaaa, ränderna går liksom aldrig ur en, och det är ju skönt på sätt och vis:) Det kändes ju lite malplacerat att säga så mitt under förlossningen kanske, men samtidigt så gjorde ju lustgasen verkan iaf, Bettan blev avslappnad:)

Nedan kommer en bild på när jag preciiiiiiis fått ut Victor, han är fortfarande sådär "nyföddsblå"! Jag är helt superspeedad, kolla galen blick:) och Victor är asförbannad för att det blev så kallt tror jag:)


Här har vi lugnat ner oss lite och ligger och myser:)


När jag kollar på bilderna så längtar, det ska bli mysigt att träffa min lille prins!

Okej, jag inser att det ser sjukt ut rent språkligt att inleda med att skriva att "någon börjat med att sluta något", men ändå:) Han har börjat säga Vittoj istfö Toto vilket ju förstås mer liknar victor, men jag får som en klump i magen när jag tänker på att han blir _stor_ nu! Och nu ska min lilla bebis bli storebroooor!

Det blir viktigt för oss att komma ihåg att Victor inte är jättestor bara för att det kommer en ny bebis och flyttar in hos oss!
Samma gäller Joanna, även om hon är stora damen så måste vi komma ihåg att även 7-åringar behöver krypa upp i mammas och pappas famn iblan och få höra saga på kvällen:)

Visst har jag fina barn??? Hur kunde vi få till dom? Nått rätt har vi iaf gjort:)

Men allvarligt- man ska se på sina barn med en enorm ödmjukhet! Jag är fantastisk tacksam för vad jag har fått och för allt jag får vara med om tack vara mina små solstrålar!! Och tänk att jag ska få ett till barn!!!!!!!!!!!!!!:) Ren lyx att ha så många att älska.

Jag avskyr att vakna mitt i natten och känna att hjärnan går i gång på högvarv och att det är omöjligt att somna om. Just nu vaknar jag flera gånger per natt och de första gångerna somnar jag om, fast från 02.30 typ är det kört...

Jag ligger bara och tänker och vrider och vänder på allt möjligt. Det är verkligen en konst att slå ifrån sig tankar på sånt som man ändå inte kan påverka och på nätterna är det extra svårt. Inte konstigt att det kallas vargtimmen..

Nu har jag ju som sagt legat vaken sedan 02,30 typ och till slut så är det ju lika bra att gå upp ett tag och göra ngt annat och hoppas på att man kan somna om lite senare.

På torsdag är det föresten min sista arbetsdag inför föräldraledigheten och det känns lite jobbigt faktiskt.

Rent fysiskt är det dags. Jag mår inte så himla bra längre, jag är trött och tung och har ont i kroppen. Det sliter att inte sova på nätterna och sen gå upp tidigt på mornarna och sticka till jobbet. Jag behöver mer vila helt enkelt.

Men psykiskt är jag inte redo ännu. Jag hoppas på soliga dagar så kommer jag nog in i det snabbt iofs:) Förmodligen så känns det bara såhär innan, jag kommer nog tycka att det är väldigt skönt from nästa vecka.

Jag kommer att vara trött på jobbet i morgon..

Idag är det Mors dag och jag fick frukost på sängen:)
Stefan och barnen kom in och sjöng så fint- det kändes nästan som födelsedag:)

Jag fick present! Kanske inte den mest romantiska presenten, men grymt uppskattad!!
Jag fick en baden baden, och den ska få symbolisera mitt liv de närmsta veckorna framåt nu när jag slutar jobba!! Om solen vill förstås:) Då ska jag sitta på gården och läsa hela dagarna, jag ska INTE göra många knop. Det ska bli skönt efter de senaste månaderna som faktiskt har varit rätt så jobbiga med allt vad det innebär att jobba, ha två barn hemma och ett i magen samt allt som ska göras hemma..

Men det är klart, jag kan ju tänka mig att sitta där även när bebisen är född, jag måste ju få återhämta mig;)

Förutom att det är Mors Dag så går jag idag in i vecka 36!!! Helt galet, för det innebär ju att det bara är 4 veckor kvar till v 40 när bebis ju ska börja fundera på att komma ut. Spännande!!

Idag har jag iaf premiärsuttit, och det var perfekt:)


Grattis alla fina mammor på Mors Dag!!

Idag var vi på utvecklingssamtal för Victor och det var jättekul! Vi fick så mycket beröm för honom, och hans fröken Emma talade om hur fin och glad han är.

Hon sa att han är glad hela dagarna, att han talar väldigt bra, älskar att sjunga och tycker att det är jättekul med nya sånger, att han är jättemotorisk och vill ha utmaningar och klarar i stort sett allt han vill klara.

Han leker med många barn, och han slåss aldrig om det inte är så att ngn gör honom ngt först.

Han är duktig på alla rutiner och väldigt trevlig och säger godnatt till alla en och en med namn vid vilan.

Han tar bort sin tallrik och skrapar av maten efter han ätit och han städar alltid undan leksakerna efter sig utan att de behöver säga till.

Han tycker att det mesta är roligt och vill alltid vara med på något, han är sällan tjurig eller gnällig.

Han upplevs som social och rolig och mysig.

Han bryr sig om andra och hämtar en fröken om något barn är ledset.

Han är bra på att förmedla sig och beskriva vad som har hänt. Om man inte förstår honom så drar han med en för att visa.

Ja vad ska man säga?? Det är klart att vi är stolta över vår härliga kille:) Duktiga Victor!!!

Visst FÅR man skryta över sina barn? Egentligen tycker jag nästan att det är ens skyldighet, för om inte jag är stolt över mina barn, vem ska då vara det??:)

Ny dag, fortsatt ont i halsen. Jag börjar tröttna rejält! Det värsta är ju tungan som är helt full av blåsor och helt uppsvullen så jag har svårt att prata. Tydligen har jag dessutom bara ett virus så jag kan inte få penecillin utan ska bara vänta på att det går öööööver. Men GÖR DET DÅ! Bihålorna gick ju inte heller att göra något åt:(

Men men, positivt är ju att det trots allt känns bättre idag än det har gjort i helgen, det är ju bra!

Det trista är att Joanna har fått värsta förkylningen under helgen när hon var bortrest, så hon bara snorar och nyser varannn minut typ Stackars, hoppas att inte hon ska få sånna här blåsor i halsen och tungan!!Positivt med det är ju förstås att jag får ha henne hemma hos mig så kanske dagen går lite fortare.

Nu längtar jag till jobbet, jag vill skratta med Evis, Nanna och Hannah och alla dom andra!!!!

Frid och kärlek!