Egolatar mig..
Ja det kan man verkligen säga att jag gör, förutom att städa så gör jag inte många knop.. Men det känns lite som att det är bäst att passa på, snart bryter det loss och allt blir helt annorlunda- igen:)
Idag skulle jag egentligen stuckit och badat med Joanna, men det slutade med att Stefan tog med henne och stack till Sydpoolen i Södertälje. Han hävdade att han trodde att hon skulle få det roligare med honom än med mig. Ehhhh.. jag fattar inte alls vad han menar;) Kan inte jag åka vattenrutchbanor på samma sätt? Springer inte jag lika snabbt i vågmaskinen??
Så dom stack iväg och efter att jag dammsugit av hall, kök och vardagsrummet så fortsatte jag sitta i min baden baden och läsa min braiga bok som är rätt äcklig men som jag faktiskt sträckläst sedan jag öppnade den igår. Det var väldigt skönt.
Efter ett tag kom mamma & vi stack och käkade lunch på Svandammens Fisk och Deli här i Kransen, det var gott. Jag åt sej med kokt potatis och dillsås, lite husmanskostigt som det liksom aldrig blir av att man gör hemma..
På eftermiddagen återvände jag till min sköna stol och braiga bok och sen kom mamma och Matilda hit och käkade middag med oss. Fast alla åt olika middag, mamma och Matilda hade tjackat med sig mat från Thaikiosken, Stefan och ungarna åt spagetti m köttfärssås och jag åt....bara grillad halloumi och ramlösa. Sååååååå gott!
Nu sitter Stefan på gården med vår finfina granne Jörgen och tar ett glas vin, ungarna leker därute och jag sitter här och softar. Att bebis skulle vara på g märker jag inte av, men jag HOPPAS ju att den tänker titta ut nån gång???
Vi hörs i morgon!
Kram Petra
lycka till nu!
känns helt overkligt att jag så småningom är där oxå...:)
Tack snälla, jag börjar faktiskt bli nervös nu, jag menar nu finns det ingen återvändo, hur man än vrider och vänder på det så ska bebisen ut:)
Jag förstår att det känns overkligt, på något sätt är det så absurt att tänka sig att bebisen i magen är samma person som sen ska BO hemma hos en. Och att man ska föda den? Och amma den? Nä, det är övermäktigt för hjärnan att ta in:)
När jag fick min etta Joanna så var det som att jag inte fick ihop att hon var samma som hade legat inne i magen i typ 9 månader. De namn som vi hade tänkt ut funkade inte, för de var ju bebisen i magens namn och inte mitt barns namn:) Snacka om att inte riktigt ta in:)
Jag hoppas att du får må bra resten av graviditeten!
Ha det bra!:)