Grava sömnproblem
Det är rätt jobbigt nu faktiskt. Jag har jättemycket värkar på nätterna och även på dagarna, men inte lika regelbundet då. Det gör så ont så jag verkligen måste koncentrera mig på att andas mig igenom dem. Jag tycker att det är jobbigt, ffa psykiskt eftersom jag påminns om hur överjävligt det ska bli inom en väldigt kort framtid.
Det har blivit så att jag nästan bävar för att gå och lägga mig för då börjar det liksom.. Först ska man försöka hitta en ställning som öht funkar och sen bulla upp med stödkuddar bakom ryggen och under magen och mellan knäna. Sen efter bara en liten stund så får man ont i höften och då måste man vända på sig och på nått sätt lyckats få med sig alla kuddar. Det går sådär och den _enorma_ ansträgningen gör att man får värsta sammandragningarna som gör så ont så man nästan börjar grina och får flåsa sig igenom värken som en flodhäst.
Inom ca 30 minuter efter att man lagt sig så är det i regel dags för första toalettbesöket för natten. Man häver sig upp från alla kuddar under mycket stånkande och stönande. Sen stolpar man fram på vattenfyllda värkande ben och försöker kissa snabbt. Fast man kände att man höll på att kissa på sig så kommer det typ 3 droppar. Nödvändigt liksom.
Så tillbaka till sängen och under ännu mer stånkande och stönande så bökar man sig ner bland kuddarna igen som måste bullas upp på exakt rätt sätt. Efter en stund så hittar man rätt position och börjar andas ut- då kommer såklart dom onda sammandragningarna, de kommer varje gång efter att man gått upp och kissat på natten.
Så här fortsätter det natten igenom med jämna mellanrum. På morgonen är jag helt öm i magen av alla värkar. Men det positiva är att jag tror och hoppas att dessa förvärkar faktiskt gör nytta, att det gör att själv förlossningen går snabbare när det väl är dags. Min barnmorska stöder min teori, fast iofs, vad ska hon säga?;)
Man kan iaf lugn säga att väldigt många får grava sömnstörningar under graviditeten och det lär ju inte bli bättre när bebben är född;) Fast då kan vi iaf dela på vaknätterna, och det är ju en enorm skillnad!
I dag kom jag på mig själv med att tänka att man måste vara grymt pantad om man gör detta inte bara 1, och inte heller 2 utan TRE gånger!!! Snacka om att inte lära sig av tidigare erfarenheter;) Men samtidigt-Mina små underbaringar är ju verkligen värda all smärtan och sjuka dödsångest!!! Och så känner nog alla som fött barn!
Det har blivit så att jag nästan bävar för att gå och lägga mig för då börjar det liksom.. Först ska man försöka hitta en ställning som öht funkar och sen bulla upp med stödkuddar bakom ryggen och under magen och mellan knäna. Sen efter bara en liten stund så får man ont i höften och då måste man vända på sig och på nått sätt lyckats få med sig alla kuddar. Det går sådär och den _enorma_ ansträgningen gör att man får värsta sammandragningarna som gör så ont så man nästan börjar grina och får flåsa sig igenom värken som en flodhäst.
Inom ca 30 minuter efter att man lagt sig så är det i regel dags för första toalettbesöket för natten. Man häver sig upp från alla kuddar under mycket stånkande och stönande. Sen stolpar man fram på vattenfyllda värkande ben och försöker kissa snabbt. Fast man kände att man höll på att kissa på sig så kommer det typ 3 droppar. Nödvändigt liksom.
Så tillbaka till sängen och under ännu mer stånkande och stönande så bökar man sig ner bland kuddarna igen som måste bullas upp på exakt rätt sätt. Efter en stund så hittar man rätt position och börjar andas ut- då kommer såklart dom onda sammandragningarna, de kommer varje gång efter att man gått upp och kissat på natten.
Så här fortsätter det natten igenom med jämna mellanrum. På morgonen är jag helt öm i magen av alla värkar. Men det positiva är att jag tror och hoppas att dessa förvärkar faktiskt gör nytta, att det gör att själv förlossningen går snabbare när det väl är dags. Min barnmorska stöder min teori, fast iofs, vad ska hon säga?;)
Man kan iaf lugn säga att väldigt många får grava sömnstörningar under graviditeten och det lär ju inte bli bättre när bebben är född;) Fast då kan vi iaf dela på vaknätterna, och det är ju en enorm skillnad!
I dag kom jag på mig själv med att tänka att man måste vara grymt pantad om man gör detta inte bara 1, och inte heller 2 utan TRE gånger!!! Snacka om att inte lära sig av tidigare erfarenheter;) Men samtidigt-Mina små underbaringar är ju verkligen värda all smärtan och sjuka dödsångest!!! Och så känner nog alla som fött barn!
Kommentarer
Trackback