barnmorskebesök och dag 5+
Jag har ju hittills varit rätt cool och tänkt att "den får väl komma när den vill, det är inte hela världen att gå över några dagar..", men i morse vaknade jag och kände instinktivt att NU RÄCKER DET. Nu vill jag få min bebis och nu är det dags för nästa steg. Jag är redo.
Kl 10 var det dags för barnmorskebesök trodde jag och stressade som en galning, men det visade sig att de bokat fel så ist fick jag sitta där och vänta i 25 minuter. Men ok, det är inte hela världen.
Bm idag var en vikarie för min ordinarie och hon sa "jag kan se i dina ögon att du är redo nu, det är dags!"
Hahaha, ja det behöver man ju liksom inte vara nån Einstein för att räkna ut eftersom jag ju faktiskt gått 5 dagarr "över tiden", klart som f-n att jag är redo:)
Hon var lite rolig faktiskt, hon skulle känna på min mage för att kolla hur bebis låg och hur stor han verkade vara, så sa hon "vilken bra mage, man känner bebisen så väldigt tydligt eftersom du knappt har något fett mellan bebisen och själva magen"
Jag började verkligen gapskratta! Det var ju det roligaste jag har hört sedan.. jag sen jag var 25 kanske? Och det är ju 8 år sen..:) Det är ju mest det att magen är så spänd, det är därför det känns som det inte finns så mkt fett, men TRO MIG, det finns det, och det kommer att visa sig efter förlossningen:)
Det är också lite så att det har skett nån slags omfördelning och att mycket av fettet ist har förflyttats till höftpartet, vilket kommer få en helt ny framträdande roll efter förlossningen i takt med att magen sjunker ihop. KUL VA??;)
Men det var hur som helst lite roligt sagt av henne:)
I övrigt var hon jättebra och lugnade mig och sa att det var en alldeles lagom stor bebis som förmodligen kommer att väga ca 4-4,2 vilket är vad jag har gissat på. Jag sa att jag nojjar mkt över förlossningen och att det ska gå dåligt och att man kan inte ha sån tur att man får tre friska barn m.m, bla bla, osv, och hon svarade att det var typiskt "3-föderskor" att känna så, att vi kan så mkt om våra kroppar och förlossningar m.m, så vi lite grann blir våra egna barnmorskor- på både gott och int. Det kan nog stämma.
Jag har bestämt mig för att inte oroa mig utan bara ta det coolt och låta allt ha sin gilla gång.
Nu sticker jag med min lilla älskade Victor till parken och cyklar, det gäller att passa på i detta underbara väder!
Kram alla godingar!