artepa

Det är redan torsdag och veckan har bara flugit iväg!
Lucas är förkyld så vi har inte gjort något speciellt den här veckan, faktiskt har det varit rätt tråkigt.. Men jag har blivit jävligt bra på tennis eftersom jag spelar myyyyycket wii på dagarna..

Igår efter att Steven kommit hem från jobbet så gick jag och Victor hem till hans dagiskompis August och mamma Annelie. Dom bjöd på middag och killarna lekte och busade. Dom badade och rev ut alla sängkläder ur Annelies och ANders säng och sen hoppade dom som galningar. Dom lekte med Thomastågen och rotade i Annelies väska och hittade tuggummin. Dom var buskillar som vanligt mao:)

Alltid när vi är hos Annelie så bjuder hon på så underbart Rooiboste med vaniljsmak som hon köper på NK. Tror ni inte att den underbara människan hade varit så snäll så hon hade åkt in till NK och köpt en påse till mig!! Hon är bara för snäll:)

Vi kom inte hem förrän vid 20.00 på kvällen och då var Victor så trött men jätteglad!

I dag har Lucas äntligen kommit iväg till BVC för att få sin vacination! Dom tyckte att det var lugnt fast han är förkyld så jag hoppas att det är det. Han blev jättetrött av sprutan och har nu sovit i 3,5 timmar. Skönt för honom!!

Ikväll ska jag träffa Ylva och Helena och vi ska gå och äta nånstans och ta ett glas vin, det blir trevligt. Ylva har bokat bord så jag vet inte riktigt vart vi ska, men det blir säkert bra, bara jag får träffa dom så:)

Ha en bra dag!

Idag har Victor haft kalas för några av sina dagiskompisar!

Tyson, August, Nils, Amadeus och Dylan kom hit och lekte och åt glass och tårta och annat gott.

Det var vilt och helg galet-precis som det ska vara på ett 3-årskalas:)

Victor fick fina presenter som alla gick i bilarnas tecken. Så otippat:)

Joanna flydde fältet och stack till friskis och svettis och tränade med Mira och sen åkte hon med dem hem. Det var nog ett bra beslut av henne:)

Nu har Victor däckat i soffan, han var helt slut den lille mannen:)

Förra veckan blev jag verkligen prövad som mamma!

Stefan var bortrest _hela_ veckan vilket innebar att det var 1 vuxen, dvs jag dårå, vs. 3 barn!
Det hade ju kunnat räcka med det vanliga vardagliga, såsom hämtningar och lämningar på dagis och skola, middagsplanering och handling, tvättning- och vi har ingen tvättmaskin hemma, läggningar av alla tre barnen som på något sätt ska synkas, badningar, tandborstningar, Joannas läxor, Joanna som skulle på utflykt, Lucas struliga nätter, Joanna som går i sömnen och Victor som får mardrömmar..

Dessutom så fick Victor en inflammation i fingret och det lilla gulliga fingret blev väldigt ogulligt och blått, svullet och varigt. Inte så nice alltså och vi var tvugna att åka till jourmottagningen.

Där fick vi träffa en knäpp läkare som knappt tittade på fingret och som sa att jag fick tvätta det själv när jag kom hem. Jag hade ju trott att läkaren kanske skulle rengöra såret lite proffsigare än vad jag kan, men icke. Han tyckte dessutom att jag skulle sätta på Victor samma gamla variga plåster som han hade när han kom. Jag fick tjata om att få ett nytt plåster att skydda fingret med varpå "läkaren" suckade ljudligt... Sen skrev han ut penicillin och sa att vi skulle ge 5 ml 2 ggr/dag i 5 dagar. Frågade om inte fingret borde lindas, men nej det skulle räcka med ett litet plåster..

Vi åkte och hämtade ut penicillinet och då sa dom på apoteket att det var helt fel dos, det ska vara 4 ml 3 ggr/dag i 10 dagar. Inte ett rätt alltså.

Att ge penicillinet var ju ingen barnlek, Victor skrek och grät hysteriskt och jag var nära att börja gråta jag med... Hur fan skulle vi fixa det tre ggr/dag?? Lucas skrek också bara för att Victor skrek. Kaos.

Nästa dag var fingret ännu blåare och mer svullet. Fick prata med en ny läkare som skrev ut en penicillinsalva och som sa att fingret måste lindas med bandage som skulle bytas flera ggr per dag.
Men det var ändå bättre än penicillinet..

Så en natt vid midnatt när jag precis skulle gå och lägga mig så hostar Victor till och sätter sig och _spyr_ ner hela kudden, lakanet och tom stackars Joanna som låg och sov brevid (vi sov i samma säng alla fyra hela veckan..). Jag hjälper honom in i badrummet och han kräks hela vägen in. Han gråter förtvivlat och är såklart jätterädd. Lucas vaknar och blir rädd när han hör Victor skrika så jag får ställa Victor i duschkabinen och säga till stackarn att han får spy där och att jag bara ska hämta Lucas. Springer in efter Lucas som är helt förstörd och skyndar mig tillbaka till Victor. Då spyr LUCAS OCKSÅ!! Då började jag grina kan jag säga.

Det var så mycket kräks och jag är inte bra på kräks, det är Stefans jobb!

Jag fick ringa mamma som fick komma och ta hend om barnen medan jag bytte lakan och skurade golv.

Barnen återhämtade sig snabbt och la sig i soffan och kollade på Thomaståget. Eller Lucas låg ju på golvet då..

Vid 02:00 somnade dom igen och jag bar in dem i sängen. 03,00 var det dags igen, Victor behövde spy. Men den här gången var jag beredd och han lyckades pricka hinken.

Jag sov inte en minut på hela natten så jag var skapligt trött nästa dag.

Moster Matilda och morbror Jakob var änglar och tog hand om Victor några timmar på eftermiddagen så jag kunde sova en stund med Lucas och bara få lite lugn och ro. Matilda har även ställt upp och hämtat Joanna i skolan vissa dagar vilket har varit guld värt!

Vi var alla väldigt glada när Stefan äntligen kom hem på fredagkvällen.

All heder till alla som är ensamstående med flera barn..

Men vi har samtidigt haft det väldigt mysigt i veckan och barnen har varit så fantastiskt duktiga!! Det är också skönt att känna att det faktiskt _funkar_ även om det är lite jobbigt ibland. Men nu är det skönt attt allt är som vanligt igen:)

I kväll drar melodifestivalen igång och det blir kul!

Jonas, Camilla och Livia kommer hit och vi ska titta på den och kanske spela lite tennis och annat kul på wii:)

Igår var vi bara hemma. Vi lagade helstekt fläskfilé med pommes och pepparsås. Victor hade sin kompis Nils på middag och Joanna var hemma hos sin kompis Julia på myskväll.

Vid 21-tiden stack jag hem till Bettan & Anders en sväng och snackade skit och spelade lite Guitar Hero. Det var kul att träffa dom och Anders visade kort på bågen han köpt, ska bli grymt att få provåka framåt våren, fast samtidigt så har jag en känsla av att det kan bli en nära döden-upplevelse, för Anders gillar att köra FORT!!

Båda mina gudsöner Albin och Nao var vakna och dom var så gosiga. Noa ville sitta i knät på mig och mysa hela tiden-gullunge:) Albin var så stolt över att han tappat 4 tänder:)

När jag kom hem så stod Steve i vardagsrummet och spelade guitar hero så vi körde lite till och sen satt jag och övade ackord på riktiga gitarren ett tag.

Dessvärre blev det en riktig pissnatt:( Gick och la mig först 01,30 och 03,30 vaknade Lucas och sen var jag vaken till 05,30 när jag väckte Steve och bad honom ta över. Joanna hade värsta hostan och råkade väcka Lucas hela tiden...
Men jag sov en timma på morgonen så nu känns det ändå ok.

När jag kom upp så hade Stefan och Victor bakat 90 kanelbullar, scones och rullat och stekt en massa köttbullar. Vart får han energin ifrån???

Nu är Stefan och Lucas och handlar mat och Victor och Joanna har gått upp till Livia för att leka lite fast Victor leker mest med Livias mamma Camilla:) Dom är så snälla som låter honom komma med också, han blir så glad:)

Nu har jag städat lite fast inte tillräckligt men det skiter jag i, nu vill jag bada istället:)

Ha en bra dag!

så sa det splosh och så gick vattnet när jag satt och surfade runt precis som nu. Därefter gick det med en himla fart och kl 03,34 var världens finaste Victor född.

Han var så underbart söt med sitt mörka hår och sina röda kinder. Hans blick var helt fantastisk och jag kunde bara inte fatta att jag hade fått en sån perfekt liten pojke! Det var ren kärlek vid första ögonkastet och det kändes som om han funnits hos mig i hela mitt liv.

Mitt lilla älskade hjärta! Han är så klok och snäll men samtidigt så busig och full av liv. Så underbart envis och så stark i sin vilja och sina åsikter.

Victor några timmar "gammal och alldeles ny i världen. Han undrar nog vad det var som hände:)":



Victor badar, bara några dagar "gammal"


Victor ligger och funderar lite, typ 4 månader


Lilla Victor är i Lysekil, 5 månader


Mammas buspojke, näääääästan 3 år

..och vad det verkar som så är det INTE semmeldagen idag.

Ett tecken på att det inte var semmeldagen var ju såklart att det var måndag. Fast då måste man ju tänka _så_

Jaja, too late:)

Jag är inte helt säker men jag tror det.
Orkade inte googla på det så vi tog det säkra före det osäkra och tjackade semlor:)

Victor åt en hel tugga av locket sen var han mätt.
Vad syyyyyyyyyyyyyyyyyyyynd att det alltså står en hel semla kvar i kylen:)

och han fick ok-stämpel i rumpan.

Man märkte att de hade mycket att göra, vi var klara på 13 minuter, ink vägning och mätning..

Lucas samarbetade och var jätteglad, så det behövde väl iofs inte ta så lång tid, men det kändes liiiiiite stressigt, men det är väl svårt för dem att klämma in alla barn! När jag har varit på sånna läkarkoller med de andra barnen så har det alltid tagit längre tid.

Men det är lite så hela tiden på bvc, för varje barn man skaffar desto mindre tid får man, ungefär som att de tycker att nu kan ni det här, så vi ska inte ta upp massa tid. Men hallå- Lucas är ju en egen bebisindivid, och man glömmer faktiskt från gång till gång!

Iaf så var allt bra, doktorn körde värsta racet och han klämma och känna på diverse kroppsdelar och ville se honom rulla runt och sitta och sånt där. Han kollade att han tog emot leksaker och bytte hand och att Lucas "pratade" med honom.

Han påpekade att han var väldigt motorisk och stark och han var pigg, alert och social.

Lucas är värsta långstånken- 75 cm lång och till det väger han 9 kg prick, så lång och smal med andra ord- inte brås han på mig alltså, jag är ju bara lång:)

Vi skulle ju ha vaccinerat honom idag också, men dom hade inte tid! Okeej? Så vi får se när det blir istället.

Men då fick jag ju bekräftat att allt var bra, men det visste jag ju redan, han är ju alldeles perfekt min lilla skruttbebis:)

Den här veckan har jag otippade dejter inplanerade och det känns askul:)

Jag ska träffa lite olika människor som jag inte sett på SJUKT många år, vissa har jag inte sett på 15-16 år!!!

På onsdag är det fika med min fina gamla kompis Anna som jag tom bodde ihop med i en liten 1:a på 23 kvm!! Som om det inte räckte så hade vi ofta våra pojkvänner där, det var trångt kan man säga, men det funkade:)

På torsdag så kommer Jenny hit! Jenny och jag har kännt varandra sedan vi var på kollo, men nånstans runt -94 tappade vi kontakten, men nu är hon också mammaledig och vi ska ses- riktigt kul! Jag och Jenny har så störda minnen ihop, tex när vi liftade till Göteborg i varsin lastbil för att gå på nån konsert. På vägen blev Jenny ovän med sin lastbilschaffis för att han sa att GnR var bra musik så vi blev avkastade längs vägen och fick ta oss till Gbg bäst vi ville. Typ 15 år var vi.. Men det gick ju det också:)

På fredag ska jag förmodligen träffa Tord som jag lärde känna på språkresan i Torquay 1989!! Vi höll kontakten länge men nu är det massor av år sen vi hördes!

Dessutom ska jag ta mig in till stan i veckan och hälsa på Emelie som jag pluggade med för 11 år sen..världens roligaste Emelie:)
Emelie och jag hade nån uppgift i religion där vi skulle ut och intervjua valfri person om dna-kloning. Vi tyckte förstås att det var roligare att fika på thelins så vi hittade på en hel intervju med nån fiktiv tant. Det gick ju jättebra tills nån, besserwisser kommenterade högt, mitt under redovisningen, att "bassparna" som vi pladdrade på om egentligen uttalades bas-par.

Vi: bla bla bla bassparna hit å bassparna dit bla bla.
Han: Bas-par.
Vi: Va?
Han: Bas-par heter det.

Det ska bli så kul:)

..Fast det lät ju väl pretentiöst:)
Men allvarligt. På sista tiden har jag fått många påminnelser på hur skört allt är och hur jävligt många har det.

Många som kämpar mot allvarliga sjukdomar och många som har kaos omkring sig. Och här sitter jag och klagar ibland för att jag tex tycker att det är jobbigt att behöva väcka Lucas för att hinna till dagis.
Herregud, jag ska vara glad över att jag HAR en liten underbar bebis att väcka!!

Jag har tänkt mycket på det, en grej som känns småjobbig (jobbig som i i-landsproblem) är tex att hämta i skolan. Först ska man väcka upp Lucas som oftast sover, klä på honom och skynda sig till dagis för att hämta Victor som oftast inte vill gå hem. Sen ska man få ner båda i vagnen och gå den låååååånga vägen till skolan och leta efter Nanna som kan vara lite var som helst. Sen ska man hem igen och då kan man ge sig tusan på att Victor somnar på vägen.
Väl hemma så är det asbråttom att fixa middag eftersom ungarna håller på att svälta ihjäl enligt dom och självklart så ska Lucas äta just då.

Men så slår det mig, det är ju det här som är livet som det ser ut just idag! Det är ju det här jag ska fånga! Det är ju det här som jag kommer att sakna senare. Tänk på alla som har allvarliga sjukdomar, som drabbas av cancer och annat helvete, det är ju just sånna här vardagliga saker som de skulle kunna ge allt för att göra med sina barn!

Sen fattar ju jag också att man inte kan vakna upp varje morgon och bara älska allt som känns jobbigt, speciellt om man är trött och inte har fått sova på ett par nätter, det skulle ju verka lite maniskt, men ändå- att försöka lägga fokus på att verkligen fånga dagen som den är idag- även om det låter flummigt och pretentiöst.

Sen tänker jag också att det väl är ganska bra att vara pretentiös. Pretentiös som i att vara allvarlig i det man gör och att sträva efter att göra det man gör så bra som möjligt. Ser man det så så tycker jag inte att det är något fel på att vara lite pretto:)

Det blev tacos och det var ju lika gott som vanligt! Precis när vi skulle äta så knackade granne Camilla på dörren med ett glas vin i handen, hon var pratsugen och hade lite måndagsångest så jag tog ett glas vin tillsammans med henne i rent sympatisyfte:)

Nu kom vi på att Joanna ska åka skridskor med skolan i morgon och vi har inte hunnit köpa nya. Som tur var så är Sanna en räddande ängel så Steve, Victor och Nanna åkte dit för att låna Miras grillor. Slutet gott alltså!

Nu är Nanna hemma och vi ska köra wii!

Bye!

Lucas har nu sovit i..håll i er.. 3 timmar och 35 minuter och han visar inga tecken på att gå upp.. Och vad har jag gjort? Ingenting! Bara suttit och surfat och softat och lyssnat på den ovanliga tystnaden!

Joanna är på kalas hos sin kompis Tindra, och hennes mamma var så snäll och sa att Victor också gärna fick stanna kvar och leka med Tindras lillasyster Blenda som är lika gammal som Victor.

Så fort som Lucas behagar vakna så ska vi också åka dit!

Tjejkvällen med Joannas kompis Linnea och hennes mamma Sandra var jättekul! Deras klasskompis Lea kom också med. Vi lagade tacos och sen körde vi High School musical dansmatta och singstar. Det slutade med att grannarna kom och sa till att det var dags att lugna sig lite!

Sandra och jag drack lite vin och snackade och det var en trevlig kväll!
Vid 23,45 avslutade vi och jag, Joanna och Lea tog en promenad hem. Vi släppte av Lea på vägen hos hennes föräldrar som var på fest.

Igår var vi rätt sega. Stefan och jag firade att det var 10 år sedan vi träffades!!!! 10 år??! Jag är ju typ bara 23 eller nått...Hmm..

Vi lagade god middag och skålade i champange som sig bör.
Victor hade sin kompis Nils här och Joanna hade både Julia, Elina och Livia här så det var full fart.

Sen körde vi lite wii och jag utklassade Stefan på tennisen som vanligt:)

Nu måste jag faktiskt väcka Lucas och sticka och hämta Joanna och Victor!

Hörs!