artepa

Förra veckan blev jag verkligen prövad som mamma!

Stefan var bortrest _hela_ veckan vilket innebar att det var 1 vuxen, dvs jag dårå, vs. 3 barn!
Det hade ju kunnat räcka med det vanliga vardagliga, såsom hämtningar och lämningar på dagis och skola, middagsplanering och handling, tvättning- och vi har ingen tvättmaskin hemma, läggningar av alla tre barnen som på något sätt ska synkas, badningar, tandborstningar, Joannas läxor, Joanna som skulle på utflykt, Lucas struliga nätter, Joanna som går i sömnen och Victor som får mardrömmar..

Dessutom så fick Victor en inflammation i fingret och det lilla gulliga fingret blev väldigt ogulligt och blått, svullet och varigt. Inte så nice alltså och vi var tvugna att åka till jourmottagningen.

Där fick vi träffa en knäpp läkare som knappt tittade på fingret och som sa att jag fick tvätta det själv när jag kom hem. Jag hade ju trott att läkaren kanske skulle rengöra såret lite proffsigare än vad jag kan, men icke. Han tyckte dessutom att jag skulle sätta på Victor samma gamla variga plåster som han hade när han kom. Jag fick tjata om att få ett nytt plåster att skydda fingret med varpå "läkaren" suckade ljudligt... Sen skrev han ut penicillin och sa att vi skulle ge 5 ml 2 ggr/dag i 5 dagar. Frågade om inte fingret borde lindas, men nej det skulle räcka med ett litet plåster..

Vi åkte och hämtade ut penicillinet och då sa dom på apoteket att det var helt fel dos, det ska vara 4 ml 3 ggr/dag i 10 dagar. Inte ett rätt alltså.

Att ge penicillinet var ju ingen barnlek, Victor skrek och grät hysteriskt och jag var nära att börja gråta jag med... Hur fan skulle vi fixa det tre ggr/dag?? Lucas skrek också bara för att Victor skrek. Kaos.

Nästa dag var fingret ännu blåare och mer svullet. Fick prata med en ny läkare som skrev ut en penicillinsalva och som sa att fingret måste lindas med bandage som skulle bytas flera ggr per dag.
Men det var ändå bättre än penicillinet..

Så en natt vid midnatt när jag precis skulle gå och lägga mig så hostar Victor till och sätter sig och _spyr_ ner hela kudden, lakanet och tom stackars Joanna som låg och sov brevid (vi sov i samma säng alla fyra hela veckan..). Jag hjälper honom in i badrummet och han kräks hela vägen in. Han gråter förtvivlat och är såklart jätterädd. Lucas vaknar och blir rädd när han hör Victor skrika så jag får ställa Victor i duschkabinen och säga till stackarn att han får spy där och att jag bara ska hämta Lucas. Springer in efter Lucas som är helt förstörd och skyndar mig tillbaka till Victor. Då spyr LUCAS OCKSÅ!! Då började jag grina kan jag säga.

Det var så mycket kräks och jag är inte bra på kräks, det är Stefans jobb!

Jag fick ringa mamma som fick komma och ta hend om barnen medan jag bytte lakan och skurade golv.

Barnen återhämtade sig snabbt och la sig i soffan och kollade på Thomaståget. Eller Lucas låg ju på golvet då..

Vid 02:00 somnade dom igen och jag bar in dem i sängen. 03,00 var det dags igen, Victor behövde spy. Men den här gången var jag beredd och han lyckades pricka hinken.

Jag sov inte en minut på hela natten så jag var skapligt trött nästa dag.

Moster Matilda och morbror Jakob var änglar och tog hand om Victor några timmar på eftermiddagen så jag kunde sova en stund med Lucas och bara få lite lugn och ro. Matilda har även ställt upp och hämtat Joanna i skolan vissa dagar vilket har varit guld värt!

Vi var alla väldigt glada när Stefan äntligen kom hem på fredagkvällen.

All heder till alla som är ensamstående med flera barn..

Men vi har samtidigt haft det väldigt mysigt i veckan och barnen har varit så fantastiskt duktiga!! Det är också skönt att känna att det faktiskt _funkar_ även om det är lite jobbigt ibland. Men nu är det skönt attt allt är som vanligt igen:)