Vart tar mina bebisar vägen??!
Läste precis på Jessicas blogg (den bloggen måste ni bara kolla in, jag älskar hennes sätt roliga sätt att skriva) om hennes känslor inför att hennes son börjar bli stor, hela 9 månader, och snart kommer lukta svett och flytta hemifrån:) Exakt så känner jag med och säkert de flesta av oss!
Lucas fyllde 2 år i somras och har gått på dagis ett tag nu och har liksom ett eget liv där _andra_ människor, läs dagispersonal, träffar honom mer på dagarna än vad jag gör:(
Han pratar mycket nu och har börjat haja läget rätt bra, han har liksom basickoll på livet och visst, jättebra, men hallå?? Jag är ju inte klar med bebisgrejen! Samtidigt så vet jag ju att det BLIR helt enkelt inte fler bebisar i vår familj.
Det är så himla splittrat, ena sekunden så är man så glad att barnen börjar bli självständiga och klarar mer själva nu och andra sekunden så vill man bara att de ska ligga i famnen och vara småååå! Jag längtar tillbaka till öppna förskolegrejen samtidigt som jag tycker att det är grymt skönt att gå till jobbet ibland!
För ett år sen så var det jag och Lucas hela dagarna, coh jag hade full koll på varenda ny grej han hade lärt sig och vi var så galet mysigt nära varandra. Idag berättar dagispersonalen om hans framsteg och allt han kan. Ska det va så?! Va va va?? Jag saknar honom! Visst, Joanna och Victor är ju ännu äldre, men det har jag ju liksom vant mig vid!
Men sen är ju jag en sentimental dåre som saknar typ allt så självklart blir det extra jobbigt för mig..
Lucas fyllde 2 år i somras och har gått på dagis ett tag nu och har liksom ett eget liv där _andra_ människor, läs dagispersonal, träffar honom mer på dagarna än vad jag gör:(
Han pratar mycket nu och har börjat haja läget rätt bra, han har liksom basickoll på livet och visst, jättebra, men hallå?? Jag är ju inte klar med bebisgrejen! Samtidigt så vet jag ju att det BLIR helt enkelt inte fler bebisar i vår familj.
Det är så himla splittrat, ena sekunden så är man så glad att barnen börjar bli självständiga och klarar mer själva nu och andra sekunden så vill man bara att de ska ligga i famnen och vara småååå! Jag längtar tillbaka till öppna förskolegrejen samtidigt som jag tycker att det är grymt skönt att gå till jobbet ibland!
För ett år sen så var det jag och Lucas hela dagarna, coh jag hade full koll på varenda ny grej han hade lärt sig och vi var så galet mysigt nära varandra. Idag berättar dagispersonalen om hans framsteg och allt han kan. Ska det va så?! Va va va?? Jag saknar honom! Visst, Joanna och Victor är ju ännu äldre, men det har jag ju liksom vant mig vid!
Men sen är ju jag en sentimental dåre som saknar typ allt så självklart blir det extra jobbigt för mig..
Kommentarer
Postat av: Helen (Aff och FB)
Kan bara hålla med dig. Samtidigt som jag vill höra dagispersona berätta om vad Leo gjort, så vill JAG vara den som upptäcker världen med honom. Skulle så gärna vilja backa bandet och få en dag med honom som nyfödd, 6-månaders, 1-år osv. Tänk om det vore möjligt :-)
Kram
Trackback