artepa

Igår blev det fight med fröken på Joannas fritis. Det var ju inte så bra.

Jag och Victor kom dit för att hämta henne i eftermiddags. Dom var ute. Joanna varpå baksidan av skolan med massa äldre skolbarn.

Vi gick för att leta efter hennes fröknar för att säga till att hon gick hem, men det var ingen där. Alla hade gått in, det var tomt på skolgården.

Hallå!? Dom ska ju pricka av barnen innan dom går in! Det var ju inte så länge sen som det åkte runt en kille och drog in skolbarnen i sin bil just i våra krokar.. Joanna blev lite ledsen och tyckte att det var pinsamt att de hade glömt henne, ja sådär som man kan känna när man är liten.

Hur som haver, jag och Joanna gick upp till fritis för att hämta hennes grejer och säga till att vi tänkte gå hem. Där möter vi fröken K och jag påpekar lite lätt att jag hittat min dotter ensam ute och frågar om de inte prickar av barnen innan de går in..

Då blir fröken arg och spänner ögonen hårt i Joanna och säger med jättearg röst att "det är ditt eget fel- du måste ju lyssna när vi går runt och ropar, om du inte lyssnar så kan vi inte göra så mycket, du måste använda dina sinnen!!"
Joanna försökte förklara att hon inte hade hört eller sett någon fröken ropa, men fröken bara slog bort det med att Joanna då måste lära sig att lyssna bättre.

Ehhh?

Jag blev rätt paff av hennes arga ton så jag påpakade att hon uppenbarligen inte hade hört när de ropade och då får de ju hur som helst inte lämna henne kvar ensam där ute när det dessutom har blivit mörkt. Då börjar fröken slå sig för öronen samtidigt som hon gapar "sinnen, du måste använda dina SINNEN!!" Wackoooo!

Sen börjar hon tjata om att det inte är så lätt för dem att få in alla barn när dom inte lyssnar och att de ropar både två och tre gånger...

Vid det här laget försöker Joanna förklara att hon faktiskt inte hade hört något, men det slår fröken bara bort med att "då kanske du ska lyssna bättre", med en arg ton..

Nu blir det lite för mycket för Joanna och jag ser att ögonen blir tårfyllda och hon biter sig i läppen, min lilla flicka kämpar verkligen för att inte börja gråta. Hon kände sig så orättvist behandlad

Då kommer fröken A springande, hon som var ansvarig för att samla in barnen. Hon kramar Joanna och säger att det inte var hennes fel alls, utan att det var fröken A som hade glömt att gå borta vid linbanan där Joanna och de aäldre barnen var. Joanna hade alltså inte kunnat höra hennee ropa och kunde alltså inte hjälpa detta, då skulle det behövts ett sjätte sinne:/ Jag frågar Joanna om det kändes bättre nu när hon fått höra att det inte var hennes fel och att hon inte hade gjort något fel och hon nickade.

DÅ går första fröken K igång igen och säger "men lite var det nog ditt fel ändå för du är inte alltid så bra på att lyssna"
Sen tittar hon på mig och säger med låg röst, fast tillräckligt hög för att Joanna ska höra:
"Både du och jag vet ju att Joanna har sina brister och inte alltid lyssnar, det har ju vi haft samtal om"

NU kan jag lova att jag blev arg!

Jag förklarade för fröken att nu blir jag riktigt förbannad, dels så vet jag inte vilket samtal du refererar till och dels så känns det totalt irrelevant i denna fråga eftersom fröken A hade förklarat att det var hon som hade missat att samla in alla barnen. Jag frågade varför hon inte bara kunde ta till sig att de brustit i vårdansvaret istället för att skylla på _ett barn_.
Inte fan säger man till en ledsen tjej som precis blivit orättvisst beskylld för att ha gjort fel att det kanske ändå är lite ens eget fel eftersom hon har _sina brister_???

Jag blev så förbannad och jag kan ju säga så mycket som att det framgick med tydlighet. Jag kan bli RÄTT arg om nöden kräver det och det gör den om man är elak mot mitt barn!

Sen gick vi, jag hade ju även Joannas kompis samt Victor som satt i vagnen och sov med mig..
Innan vi gick så sa jag att "jag är ledsen att jag tog i lite, men om jag märker att någon behandlar mina barn orättvist så måste jag försvara dem, det hoppas jag att ni förstår!!!"

Idag på dan så ringde iaf fröken och ville be om ursäkt för att hon hade sagt så och att det var "olyckligt" och att de hade haft ett möte om sina rutiner. Jag sa att det finns två delar i det inträffade, dels frågan om rutiner och vårdnadsansvar, men framförallt frågan om attityden gentemot barnen!! Jag sa att jag aldrig vill vara med om att min dotter bemöts av sådan arrogans samt vuxet maktspråk i skolan igen.

Det är svårt att förmedla hur det var, det låter kanske inte så illa, men när ni hade hört det arga tonen som fröken hade mot Joanna och hur hon eldade på, då hade ni förstått. Det var faktiskt rubbat!

Men det var bra att hon ringde och nu har vi rett ut det. Jag gillar egentligen fröknarna i skolan, och speciellt fröken K, så detta får väl ses som ett undantag hoppas jag.
Jag kommer ha örnkoll.