artepa

Joanna och jag låg och tittade på Nigellas matprogram. Nigella gjorde nån slags chokladmousse och Joanna tittade på med kritisk min.

Så här lät konversationen därefter:
Joanna- vad är det hon försöker göra?
Jag- chokladmousse
Joanna- okej..gör hon sitt allra bästa tror du?
Ja- ehhh..ja det tror jag faktiskt att hon gör:)

Shit vad jag garvade, det lät så sjukt kul, liksom varför skulle hon INTE göra sitt allra bästa??:)

Sen skulle Nigella göra en dippsås. Hon började med att hälla upp majonnäs i en skål.

Joanna- "Åh, ska hon ha kesella"
Jag- Nej, det är majonnäs
Joanna- nä det tror jag inte, det är vaniljkesella
Jag- nä, det ÄR faktiskt majonnäs
Joanna- Det kan du faktiskt inte veta mamma
Jag- fast hon SA ju just att det är majonnäs och hon ska göra en dippsås till räkor.

Så blandar Nigella i harissa i _majonnäsen_

Joanna- Åh, ska hon ha sylt i kesellan?
Jag- nej, det är harissa, inte sylt. Hon gör ju en dippsås till räkorna och då brukar man inte ha sylt.
Joanna- fast det _ser ut_ som sylt mamma.

Sen tar Nigella fram räkorna och lägger på ett fat brevid dippen.

Då säger Joanna
*Jaha, blev det räkor istället för jordgubbar!"

Alltså vad ska man säga...Egen tolkning är bästa tolkning eller nåt, snacka om att helt enkelt inte ta in utan bara köra vidasre på sitt eget spår:)

Jag skrattade ju läppen av mig:)