artepa

Inatt hade jag sjukaste drömmen. Det sjukaste av allt är väl iofs att jag öht har hunnit drömma i natt iom att jag typ var vaken hela natten menen suoerglad Lucas, men ändå..

Iaf, jag drömde att jag och Hannah och Evis hade tänt eld på nånting, det var nån slags byggnad..
När vi skulle rymma därifrån så hoppade jag och Evis upp på varsin trehjuling, alltså sån där med flak som småbarn har.
Den hade inga pedaler så vi fick liksom sparka oss fram och det var sjukt jobbigt!

Hannah gick bakom med bestämda steg och hade jätteont i huvudet.
Både jag, Hannah och evis sög på varsin stor napp, som var fylld med minimjölk. Napparna såg ut som de som man köper på grönan med ett band som man hänger runt halsen, men dessa var alltså genomskinliga och fyllda med mjölk. Skruvat...

Och sen då- bakom oss tre kom vår förre koncerenchef Fred som försökte hinna ikapp oss för att sätta dit oss för branden. Han var oss hela tiden hack i hälarna med lyckades ändå inte fånga oss.

Det var liksom drömmen...

Okej, fri tolkning då.

Min tolkning är att amningsracet i natt satte sina spår i min hjärna. Jag känner mig jagad och fast och kan liksom inte komma undan. Evis och jag symboliserar det i mig som försöker slippa undan ännu en vakennatt medan Fred symboliserar kraven och tvånget:) Hannah med migrän och bestämda steg symboliserar kämpandet och att man inte får ge upp:)

Men alltså, hur sjukt får det bli??:)

Förövarna: