artepa

Tänk att du som bara för några dagar sedan var min lilla Victor, mitt allra minsta barn, helt plötsligt känns så stor! Jag blir alldeles gråtfärdig när jag tänker på det och jag hoppas att allt som händer här hemma känns okej för dig.

Du tycker mycket om din bror, det märks, och jag hoppas att vi ska klara att hantera det här på rätt sätt så att du känner att vi älskar dig och din syster på precis samma sätt som tidigare.

Du är en underbar liten kille Victor!!

Och idag har du och Joanna åkt till landet för att vara där ensammed mormor, morfar och Matilda. UTAN OSS- det är första gången för dig, du har inte gillat att vara utan oss tidigare så du har sluppit. Men idag gick du på båten så stolt och vinkade glatt hejdå till pappa som stod kvar på bryggan.

Mormor har ringt och meddelat att ni kommit fram och att det var en riktigt strålande glad liten pojke som sprnag av båten och kramade om dem! Det kändes skönt att höra. Jag saknar dig Victor! Och Joanna också såklart, men hon förstår så mycket mer och kan lättare sätta ord på sina känslor när hon tycker att det känns jobbigt.

Fina ungarna vad jag älskar er!