artepa

Ibland tänker jag att jag är över 30 och ändå inte har presterat ett skit egentligen.
Vad är meningen, ska det bara rulla på såhär och sen blir man pensionär?

Men sen ser jag på mina barn som nu är tre stycken i antal och då kan jag snabbt skaka av mig de trista tankarna. Klart jag har presterat! Som fan! Jag har tre (3!) barn! Det är ju helt otroligt och insikten ger mig ett lyckorus värre än den tyngsta drogen hade mäktat med.

Och med mina tre härliga fina barn har jag också gjort klart för mig att kvalitét och kvantitet går alldeles utmärkt att kombinera:)

Lycka!