artepa

Jaaaaaa, det är faktiskt sant, han har kommit nu:)



På torsdagkvällen låg jag och kollade på Sex and the city. Jag släckte vid 00,00 och somnade direkt.
Kl 00,34 vaknade jag av en värk och jag reagerade direkt på att den gjorde så ont och att den kom mitt i sömnen och inte efter att jag varit på toa eller rört mig eller så.

Värkarna fortsatte att komma under natten men utan regelbundenhet. Jag kunde inte sova alls. Bebisen var jättevild och sparkade runt och hade sig. Ibland tog det 10 minuter mellan två värkar, ibland 7 minuter och sen blötsligt 40 minuter. Dom gjorde verkligen jätteont men eftersom de inte var regelbundna så kändes det inte som det var dags att åka in.

Vid 05,30 så gjorde det riktigt ont och de kom lite oftare så jag gick in i duschen och Stefan ringde in till BB Stockholm. Nu kände jag ändå att det var dags fast att man inte vet hur länge det kommer att dröja. Det skumma var att värkarna gjorde mycket ondare än vad jag mindes och jag sa tom till Stefan att jag måste ha blivit mycket mer smärtkänslig sedan sist. Jag kände inte igen smärtan,

På BB Stockholm tyckte dom att jag skulle packa ihop och åka in direkt iom att min förra förlossning gick så fort.
Vi ringde mamma som tog med sig moster Matilda och kom över för att passa barnen. Vi bor ju grannar så de var här på bara ca 10 minuter.

Kl. 06,00 kom vi fram till BB Stockholm och togs emot av den underbara personalen. Jag förklarade för dem att värkarna inte varit speciellt regelbundna eller många, men i gengäld väldigt smärtsamma. Jag var rädd att jag inte skulle ha öppnat mig så mkt eftersom att värkarna inte varit så många och att vi därför skulle få åka hem.

Undersökningen visade dock att jag var öppen 5 cm och CTG-kurvan visade att värkarna hade kraft så det var ingen tvekan sa barnmorskan-bebisen skulla komma nu.

Barnmorskan förvarnade mig om att hon trodde att det skulle gå riktigt fort och att vi skulle vara beredda på det.

Bebisen sparkade på och tumlade runt i magen och det gjorde så sjukt ont. Jag fattade inte att han kunde röra sig så mkt i det trånga utrymmet!

Jag tog min tillflykt till duschen och värmen funkade bra som smärtlindring. Barnmorsakn Maud kom in då och då och frågade om jag inte ville ha lustgas men jag kände att det kunde vara bra att spara den till senare. Nu började värkarna komma oftare men det konstiga var att mellan värkarna så hade jag en stark molande och ihållande smärta långt ner i magen och det var nästan det värsta.

Kl 07,50 sa barnmorskan att hon tyckte att vi skulle ta hål på vattenhinnorna för att hjälpa bebisen på traven och det tyckte jag också. Men jag vet ju att det brukar dra igång på riktigt när vattnet går så jag bad henne att plocka fram lustgasen nu.

Jag satte igång att andas gas och hon plockade fram långa nålen. Nattnet sprutade ut och jag _skrek_ för nu kunde vi börja snacka värkar...

Min starka bebis fortsatte snurra runt och böka runt och varje rörelse från honom gjorde att det kändes som om kroppen skulle gå av. Det gjorde ont precis hela tiden och jag trodde att det var värkarna som gick i varandra, men barnmorskan förklarade att det ena var värkar men att det andra av ngn anledning var bebisens rörelse. Nu hade jag panik, jag hade inte haft så HÄR ont nån av mina tidigare förlossningar. Jag kände inte igen smärtan alls och jag fick ingen vila alls mellan värkarna. Jag var riktigt rädd!

Jag skrek på Stefan att vi måste sticka däriifrån och att han måste rädda mig och att han måste fråga dom om jag skulle dö och andra absurda tankar...Jag skrek att dom måste snitta mig.

Vid 09,30 sa barnmorskan att det visserligen var sent skede i förlossnignen men att jag kanske skulle ta epidural ändå för att kroppen måste få vila mellan värkarna, men jag vägrade. Då föreslog hon att jag skulle ta sterila kvaddlar som hon trodde skulle hjälpa mig.
"STERILA KVADDLAR???? ÄR DU GALEN ELLER"? tänkte jag.. Allt jag hört om Sterila kvaddlar är att det gör sjukt ont att lägga dem, så ont så man typ inte klarar av det.. Sterila kvaddlar innebär att man sprutar in kokhet steriliserat vatten innanför huden. Man får då en smärtchock som gör att den andra smärtan avleds.

Jag vägrade. Men hon tjatade på mig och till slut hade jag ju så ont så jag tänkte att det kan ju bara inte bli värre, nu skiter jag i vad som händer faktiskt.

Hon la kvaddlarna och jag.... kände faktiskt kappt att hon gjorde det. Efteråt sa barnmorskan att det var då hon förstod hur riktigt jävla överont jag måste ha eftersom jag knappt verkade reagera på kvaddlarna- andra brukar bli hysteriska.. Fast jag var ju liksom redan hysterisk;) Det kunde inte bli värre.

Effekten var bra! Riktigt bra! Den tog inte bort värkarna, men smärtan däremellan avtog och jag kunde få nån minuts avslappning mellan värkarna. Visserligen gjorde det forofrande ont mellan värkarna men inte så jag trodde att jag skulle dö längre.

Nu när jag kunde slappna av lite så kom krystvärkarna igång och det var så sjukt överjävligt. Det fanns ingen ställning som kändes okej, och att stå på knä, eller använda förlossningspallen som jag gjorde sist, var inte att tänka på. Jag trodde att hela jag skulle gå sönder.

Till slut så kom vi fram till att det bästa var att halvsitta i sängen.
Kl 10,05 var det dags att börja krysta på riktigt och fast det gjorde ondare än något jag någonsin varit med om så var det ändå så skönt att jag visste precis hur man ska göra. Jag använde övre magmusklerna och verklgien tryckte ner bebisen. Jag försökte att inte skrika alls för att låta all kraft stanna inne i kroppen. Barnmorskan hjälpte mig så jag inte skulle spricka, hon sa till mig när jag skulle trycka på lite till och när jag skulle slappna av och bara andas med öppen mun och inte trycka alls. Det funkade så bra och hon sa att jag verkligen hade talang för krystning:)

10,23 känner jag att han kommer och det gör han med besked. Han skriker innan han ens är helt ute och jag fylls av häpenhet över hur starka hans små lungor redan är!

Jag får upp honom på bröstet och han är alldeles alldeles varm och underbar. Plötsligt blir jag orolig "vad vit han är!!" utbrister jag. "Nej, det är bara du som är så brun" svarar barnmorskan:)

Han får utmärkta apgar-poäng, redan vid första testet har han 10 10 10 vilket är ovanligt, bebisar brukar alltid få nedslag på åtminstone hudfärgen.

Det var ingen liten bebis jag födde heller, han vägde 4165 g (lite mindre än ultraljudet sa) och var 55 sm lång!!! Huvudet var 37 cm, precis som Victor.

Nu fick vi också förklaringen till att det hade gjort så himla ont, han föddes i Vidöppet läge med ansiktsbjudning. AAAJJJJ!
Det innebär i korthet att han kommer med bredaste sidan först, måste snurra mer och att det blir lite fördröjt och mycket mer smärtsamt. Iom att huvudet redan var stort så kan ni ju tänka er..Barnmorskan sa att det var det som gjort att jag inte kännt igen värkarna som gjort så mkt ondare än mina tidigare förlossnignar och att det ändå hade tagit längre tid än vad hon väntat sig.

Men hon sa att det var bra att han var stor och hade kunnat hjälpa till så bra, annars kunde det ha blivit värre. När man föds i sådant här läge så blir det oftare akut snitt under förlossningen.

Dessutom hade jag krystat ut honom jättebra sa hon eftersom krystningsskedet ofta tar längre tid vid sådana förlossnignar.

Hon tyckte jag var grymt smärttålig som klarat mig så bra genom denna form av förlossning utan knappt nån bedövning. Jag var stolt:)

Jag förlorade 2 dl blod vilket inte är så mkt i sammanhanget och jag sprack ingenting!!! Ja det blev en liten reva som hon sydde med ett litet stygn mest för sakens skull, men inget annat. Det var lite roligt, för hon hade ingen bedövningsspray tillgänglig så hon undrade om jag ville ha en bedövningsspruta innan hon sydde eller om hon skulle sy utan bedövning och jag tänkte "va tusan, har jag haft så ont så är det väl inga problem att sy ett litet stygn.." så hon fick sy utan bedövning- och det kändes inte ens, snacka om att vara smärtbedövad:)

Utan tvekan så var detta smärtmässigt den jobbigaste och tuffaste förlossningen som jag varit med om, men upplevelsemässigt så är det inte mycket som slår en förlossning, det är så sjukt mäktigt!!! Jag är över att jag har fått föda tre härliga barn!

Lillebror åt efter bara två minuter och det har han fortsatt med. Han verkar ha bra teknik så jag tror att amningen ska funka bra. Jag hade grymma eftervärkar men de börjar avta nu.

Vi stannade nästan ett dygn på BB Stockholm och det var jätteskönt att få vara där i lugn och ro utan att tänka på att städa och laga mat och allt sånt som man måste göra hemma:)

Vår första natt med lillebror var jättemysig, jag kunde inte sova utan låg bara och tittade på min lilla minikille:)

Jag fick ett jättefint smycke från Efva Attling av Stefan. Smycket hade tre slags droppar  som ska symbolisera mina tre barn som jag fött, det var fint:)

Nu är detta klart och nu går vi vidare med vår nya lilla familj.

Kram Petra