Dagis är nog nåt för Victor ändå!
Jag fick en kommentar på mitt inlägg om Dagisångest som jag gjorde nån gång i augusti eller september och då slog det mig att det kanske är dags för en uppdatering.
Det såg ju helt klart inte ljust ut när det gällde Dagis versus Victor, han gilalde det helt enkelt inte. Han ville inte att fröknarna skulle röra honom, prata med honom, ta hand om honom eller trösta honom. Han var full av intrigitet och gömde sig i ett skåp tills vi kom. Jag hade såklart värsta ångesten och det gick ju inte att lämna honom några längre stunder. Vi tog det väldigt varsamt, han var bara där nån timme åt gången.
Så där höll det på under tre veckor till fröken Emma en dag kom på trixet. Dagiset har två halvstora gummihästar som barnen brukade klättra upp på och Emma hade lagt märke till att Victor tyckte det var rätt kul att sätta sig på hästen och låta den välta så att han ramlade av (knäppa unge). Så Emma klättrade helt enkelt upp på den blå hästen, som ju inte var särskilt stor för henne;) och så satte hon igång att "rodeoa":) Sen slängde hon sig av på marken och -vips-det var trixet:) Victor skrattade så han tjöt, och sedan dess är Emma en av favoriterna och den enda fröken vars namn Victor ens ville försöka sig på, och efter ett tag pratade han ofta om "Amma":)
Efter det så tyckte han att det var kul med dagis och han anpassade sig snabbt till rutinerna, men var väldigt ledsen på mornarna när Stefan lämnade honom.
Nu har Victor varit dagispojke i en termin och han har precis startat sin andra termin. Efter den långa julledigheten på två-tre veckor så var vi ju lite oroliga över hur det skulle gå att komma tillbaka till dagis igen, men det hade vi inte behövt vara- det gick jättebra! Första lämningen var best ever, Victor grät ingenting utan vinkade glatt hejdå till pappa. Sen lekte han hela dagen med dom andra barnen på ett sätt som han inte gjort tidigare, han tyckte verkligen att det var kul:) Överhuvud taget så tyckte fröknarna att han mognar mycket under julen och att pratet utvecklats
Nu händer det att han gråter när han blir lämnad, men han verkar verkligen trivas på dagis och det är jätteskönt:)
Det såg ju helt klart inte ljust ut när det gällde Dagis versus Victor, han gilalde det helt enkelt inte. Han ville inte att fröknarna skulle röra honom, prata med honom, ta hand om honom eller trösta honom. Han var full av intrigitet och gömde sig i ett skåp tills vi kom. Jag hade såklart värsta ångesten och det gick ju inte att lämna honom några längre stunder. Vi tog det väldigt varsamt, han var bara där nån timme åt gången.
Så där höll det på under tre veckor till fröken Emma en dag kom på trixet. Dagiset har två halvstora gummihästar som barnen brukade klättra upp på och Emma hade lagt märke till att Victor tyckte det var rätt kul att sätta sig på hästen och låta den välta så att han ramlade av (knäppa unge). Så Emma klättrade helt enkelt upp på den blå hästen, som ju inte var särskilt stor för henne;) och så satte hon igång att "rodeoa":) Sen slängde hon sig av på marken och -vips-det var trixet:) Victor skrattade så han tjöt, och sedan dess är Emma en av favoriterna och den enda fröken vars namn Victor ens ville försöka sig på, och efter ett tag pratade han ofta om "Amma":)
Efter det så tyckte han att det var kul med dagis och han anpassade sig snabbt till rutinerna, men var väldigt ledsen på mornarna när Stefan lämnade honom.
Nu har Victor varit dagispojke i en termin och han har precis startat sin andra termin. Efter den långa julledigheten på två-tre veckor så var vi ju lite oroliga över hur det skulle gå att komma tillbaka till dagis igen, men det hade vi inte behövt vara- det gick jättebra! Första lämningen var best ever, Victor grät ingenting utan vinkade glatt hejdå till pappa. Sen lekte han hela dagen med dom andra barnen på ett sätt som han inte gjort tidigare, han tyckte verkligen att det var kul:) Överhuvud taget så tyckte fröknarna att han mognar mycket under julen och att pratet utvecklats
Nu händer det att han gråter när han blir lämnad, men han verkar verkligen trivas på dagis och det är jätteskönt:)
Kommentarer
Trackback