Hanoiminnen

För massa år sen så tog mamma sin man och mina småsyskon och flyttade till Hanoi i Vietnam för att jobba på ambassaden under ett par år. Det var jättekul att få åka dit och hälsa på och under åren som de bodde där så utvecklades landet massor; USA släppte embargot, trafiken förändrades; från cyklar överallt via massor av moppar till fullt av tutande bilar som körde kors och tvärs. Cyklos är också väldigt vanligt och jag tyckte det var sååå pinsamt att sätta mig i en och låta en vietnames som var typ hälften så lång som jag cykla runt med mig. Pinsamt!

Trafiken är sjukt hetsig och höger och vänster existerade inte och man körde under devisen att störst går först helt enkelt. Stan saknade i stort sett övergångsställen och det gällde helt enkelt bara att ta ett djupt andetag och korsa gatan. Jag fattar inte att man överlevde.

 

Första ggn vi var där så gick det fortfarande kossor och oxar på gatorna.
Jag gillar verkligen Hanoi! Det myllrar av människor, tanter sitter på trottoarerna och säljer underbart bröd och det är verkligen liv i hela stan. Det finns häftiga marknader där man kan köpa typ allt som man aldrig fattat att man behövde.

På mornarna kunde man gå ner till sjön i stan, där samlades munkarna och hade yoga. Det var häftigt att se.

Jag lärde känna många olika sorters människor, allt från dom som jobbade som barnflickor åt utlandssvenskarnas barn, till folk som var där och gjorde sina Minor Field Studies. Vi lärde känna folk från bla turkiska ambassaden och back packers. Det var kul och jag funderade ofta på att åka dit som barnflicka bara för att få bo i Hanoi under en längre period. Jag kan verkligen ångra att jag inte gjorde det.

En kväll så kom danska bandet Michael Learns to Rock dit och spelade. Här hemma i Sverige hade väl de flesta bara hört "The Actor" och dom var väl inte superheta direkt, men där- i Vietnamn så var dom kungar! Självklart så var jag och mina syskon tvungna att gå dit och det var så kul! Konserten hölls i ett stort fallfärdig typ magasin, och i Sverige hade det _aldrig_ tillåtits att ha en konsert där inne, det var hur mycket folk som helst där, brandskyddsmyndigheten hade fått spader. Jag fick höra att det hade sålts 10.ooo biljetter men att nära 20000 pers hade kommit. Många stod iofs utanför. Vietnameserna var hela galna och helt plötsligt började det brinna, men det stod folk och kastade stora hinkar med vatten på elden så det slocknade som tur var.. Människor som inte fick någon biljett försökte även slå sig in genom glasdörrarna.
Men det var en häftig kväll.

Mina småsyskon gick i skola där, på UNIS (United Nations International School of Hanoi) och dom älskade såklart MLTR som alla andra i Vietnam så man kan säga att vi fick lyssna på dom typ hela dagarna och kvällarna..

Iaf så kommer MLTR alltid att påminna mig om Vietnam och få mig att längta dit! Jag kan verkligen känna dofterna från alla matstånd, ananas på stränderna och för all de- avgaserna;) Jag kan höra trafikbruset och känna den ljumma vinden. Minnena om när vi dansade loss hela nätterna på Apocalypse now till Alanis Morisette och drack gin tonic med typ isflak i.. När vi satt på café Mocca och kedjerökte eller när vi tjuvbadade i turkiska ambassadens pool mitt i natten. Inte så smart. Jag längtar dit och vi SKA åka dit hela familjen, men vi får vänta lite så att lillebror i magen blir lite större först:)


Kommentarer
Postat av: sissi

jag vill se magbilder Petra! :-)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback