artepa

I natt vaknade Lucas strax efter 01,00 och efter det kunde han inte riktigt komma till ro. Han låg och spände sin lilla kropp och pustande och stånkade och lät som om han hade råkat svälja en basketboll eller nått annat obekvämt.. Stackars liten.

Jag har sprungit upp och ner och bytt blöjor och kört magmassage och gullat och sjungit om vartannat, men han kunde ju inte komma till ro. Han låg ju inte och skrek, men han "knarrar" liksom så det går inte att sova ändå och dessutom ligger han och sparkar med sina små söta fötter på min mage.

Vid 02,30 somnade han äntligen om i min famn och vad händer då? Jo sovrumsdörren slås upp och där står Joanna och säger att hon inte kan sova. Eftersom hon halvt om halvt gick i sömnen så var hon inte direkt tystlåten när hon slängde sig i sängen och vips så hade jag en vaken bebis i sängen igen. Som nu var glad. Även fast det är gulligt så vill jag inte se två jättepigga och nyfikna ögon som tittar på mig i dunklet vid 02,30-tiden:)

Så jag började om projektet att få bebis att sova. Det gick inte bra, Lucas hade sjukt svårt att komma till ro, och hans lilla bebismage bråkade med honom. Jag var vaken en stund varje timme fram tills kl 09,00 när vi gick upp så idag är jag skapligt trött men nu är det jag som inte kan komma till ro, jag har svårt för att sova på dagarna!

Stefan har iaf tagit med sig både Victor och Lucas till parken så jag passar på att njuta av lugnet och tystnaden, jag ska nog försöka vila en halvtimme iaf annars kommer jag vara slut i eftermiddag, sov nämligen bara 2,5 timme igår natt också- det håller inte.

Joanna är sista dagen på sitt kolla och hon var riktigt sentimental i morse gumman lilla...

Vi hörs sen!