artepa

inatt så hostade Lucas jättemycket. Jag vet ju att små bebisar ofta kan nysa utan att vara sjuka, men detta var _hosta_. Dessutom lät han som att han var slemmig i halsen och fick som kvälvningar.
När jag sedan skulle byta blöja på honom så såg jag att han hade som lila ringar på benen. Eller kanske inte som ringar..svårt att förklara men det såg lite skumt ut och jag kan inte minnas att jag sett det på de andra barnen när de var små.

Det var inte direkt så att jag blev orolig, men jag kände att jag ville veta om man borde kolla upp hostan för säkerhets skull eftersom han trots allt bara är 5 veckor gammal eller 40 _dagar_- inte så jättegammal på jorden alltså.
Däremot kände jag inte att vi behövde åka till akuten direkt så istället ringde vi till sjukvårdsupplysningen för att få råd om ifall vi borde kolla upp hostan eller om det inte var ngn fara.

Okej. Ringer upp dem och en tant svarar. En rätt sur tant faktiskt. Hon säger att det absolut inte är nån fara med nånting sålänge han inte har feber och- och nu kommer det- "det är faktiskt sådär som nyfödda låter och fungerar, du borde istället ringa till BVC som får lära dig hur en bebis fungerar och hur man gör med bebisar. Det är deras jobb och inte vårt."

Oops, där fick jag liksom!

Men jag ville egentligen inte veta "hur man gör med en bebis", jag ville ju veta om man bör kontrollera hostan på en så liten person eller om man kan avvakta..

Jag förklarade för henne att detta är mitt tredje barn och att jag trodde att det faktiskt var deras jobb att svara på hur vi bör göra med hostan.. Inte BVC´s jobb.

Ja ja, ikväll ser jag att Lucas är lite snorig så det verkar ju som om det är en förkylning på g. Samma med Victor så det är väl dagisstarten som gjort sitt.

Men visst var det ju nästan lite nedlåtande att säga så?

Jag är inte imonerad av hennes arbetsinsats idag om man säger så...