Snön faller...
I kväll är det nyårsafton. Säger man så eller säger man "idag är det nyårsafton"? Fast det kan väl inte vara afton på dagen? Hur som haver, ikväll ska vi iaf fira nyårsafton och det blir trevligt. Thente&Druid med dotter kommer hit och så gör även Dinter och Jörgen. Intressant skara männsikor så det blir nog trevligt och roligt. Det hade såklart blivit ännu roligare om jag hade fått toppa kvällen med lite skumpa, en gravid som man är så får man hålla sig till vitvaror eller vad man ska säga.
Vad står på menyn? Nån slags oxfilé med potatisgratäng och nån slags madeirasås. Lite haricot vertes och coctailtomater till så kan man låtsas att det är smalmat:) Man kan tycka att det är lite kaka på kaka med både potatisgratäng och sås, men va f-n,det är gott:)
Thente&Druid ska ha med sig förrätt och eftersom ingen av oss direkt gillar efterrätter så tar dom med sig två förrätter istället. Bra där! Barnen får såklart sitt sockerbehov tillfredaställt och aktiverat i form av nån slags glass. Joanna älskar ananas så jag får väl köpa en och stycka upp!
Sen får vi väl se vad vi hittar på. Jag är ju sånt jäkla partydjur just nu så jag brukar ju må rätt illa efter jag har ätit och sen brukar jag däcka runt 21-22 sisådär. Dom andra får väl festa själva och jag får sikta in mig på nyår 2010, fast då är jag väl så gammal att allt vänner slutat fira nyår och bara äter middag med familjen i lugn och ro. Vad jag gnäller!!!!:)
Jag längtar efter att lilla bebis ska komma till oss så!!! Jag undrar om det är en tjej eller en kille? Jag tror att det är en kille, det ska bli så spännande!!
Nu måste jag lägga på ett kol!
Vi ses nästa år! (kunde inte låta bli*s*)
Att försvara sin rätt in absurdum
En del människor tycker att "allt alltid är upp till en själv", att man alltid har rätt att göra sina egna val när det gäller sin egen kropp. Rent generellt kan jag hålla med, men rent krasst så håller det inte.
tänk nu tex när jag är gravid och det alltså bor ett litet foster i min kropp. En varelse som inte kan göra några egna val men som är helt beroende av de val som jag gör. Är det då okej om jag plötsligt skulle börja skjuta heroin eller något annat helknäppt bara för att det är MIN kropp och MITT val? Sträcker sig inte ansvaret längre än så?
Samma med rökning, jag _tycker_ inte att det bara är upp till en själv. Man ökar riskerna för missfall samt att barn föds dödfödda. Har man rätt att öka dessa risker bara för att man har rätt att göra sina val kring sin egen kropp
Alkohol- min barnmoska berättade att många kvinnor dricker alkohol under graviditeten på samma sätt som de gjorde innan de blev gravida. Nu säger det förtås inte så mkt om hur mkt de ricker eftersom jag inte vet hur mkt de drack före graviditeten, me ändå- de DRICKER ALKOHOL fast de är gravida. Varför tar man risken? Jag anser att föräldraskapet startar när man blir gravid och då är man skyldig att skydda sitt barn! Man borde vara skyldig att skapa de allra bästa förutsättningarna för fostret.
Detta är tydligen grymt provocerande för vissa människor som tycker att man är rabiat och moraliserande. Men tacka fan för det? Jag kan inte låta bli att tycka att man är lite blåst om man tycker att det är OKEJ att medvetet ta risker, även om de är små, med sitt ofödda barn- och att man dessutom försvarar valet man gjort.
Obs att nu handlar det inte om att jag blir provocerad av de människor som verkligen kämpar för att tex vara rökfria, och som håller med om att det är fel utan av de som tycker att det är _ok_ att röka/droga/dricka alkohol eftersom man har rätt att göra sina egna val, och som hävdar denna rätt in absurdum.
Jag vet att de flesta inte resonerar så som jag beskrivit, men ändå, det är skrämmande att vissa ändå gör det.
Ta hand om er, och ni som har små bebisar i magen får ta hand om dem med!
FRED!
Besvärliga unge..
Kläderna är ett annat problem, han accepterar bara en viss jacka och ratar övriga med bestämdhet. Vad gäller skor har vi inget att säga till om. Vagnen är han såklart också kung över,och där bestämmer han sig dag för vem som ska få äran att dra.
Han går ingenstans utan att ta med sig tre bilar som han håller i stenhårt. Det kan vara ett himla liv om de där bilarna, tex så är det svårt att ta på en overall som är trång i armarna utan att släppa bilarna.. Bilarna är som nån slags gosefilt för honom..
Han måste helt enkelt vara inne i en extremt djup svacka och det måste vara väldigt jobbigt att vara Victor just nu. Och det är _väldigt_ jobbigt att vara Victors familj just nu. Hänsyn ligger inte riktigt för en snart 2-årig kille;)
Är det det här som kallas "två-årstrotsen" kanske? Joanna hade ju aldrig någon sådan period direkt, hon var mer i en ständig period av frigörelse, självständighet och utveckling, en period som för övrigt verkade starta samma sekund hon tittade ut från magen;)
Vi är alltså inte vana vid denna plötsliga förändring!! Egentligen så gillar jag inte ordet trots. Det låter så himla negativt när det ju handlar om att utvecklas. Victor har säkert fullt upp med hur han ska förhålla sig till sig själv, och vem han är i världen, dvs familjen och dagis... Vilken är hans roll liksom.. Tro f-n att han är besvärlig ibland.. Eller besvärlig.. det låter på sätt och vis lite nedlåtande, ungefär som om man bara är bra om man är lätt och till lags och lydig liksom..
Vi föröker att krama honom så mycket det bara går, och när han är som skrikigast och mest krävande så håller jag om honom hårt och säger att jag bara älskar honom ännu mer ju mer han skriker. Han blir galen på mig, men jag tror på "älska mig mest när jag förtjänar det minst..", och ofta så lugnar han ner sig när man kramar honom, klappar honom, torkar hans tårar från de mjuka kinderna och viskar att man älskar honom om och om igen. Stackars Victor, han måste ju vara så frustrerad!!
Som tur är så har han såklart stunder i fullkomlig harmoni. Då är allt underbart och han är glad och strålande:)
Jag hoppas att vi rider ur den här perioden så småningom.
I grund och botten är jag glad över att han så tydligt uttrycker sin vilja, det bådar gott för framtiden:) Vi får finputsa lite på hans uppförande bara så blir det nog bra i längden.. Hoppas att storasyster Joanna inte ha gett upp och flyttat till mormor eller nått bara..;)