Jomenvisst...
.....det är verkligen så att det är dags för att bli tjock och långsam igen, och det är ju konstigt att en sådan sak kan fylla en med så många glada och förväntansfulla känslor:)
Vi ska alltså få en till liten människa i vår familj och det ska bli så kul, häftigt, spännande och roligt! Lite nervös är jag ju såklart över hur det ska bli och hur Victor ska reagera men jag tror nog att det blir bra, och på sikt så borde ju ett syskon bara vara något positivt! Joanna vet redan om det och hon blev superglad!
Dessutom- som en smart mamma från aff sa- det blir en mer dynamisk konstellation med tre barn, och det tilltalar ju:) Och framför allt- det blir fler kärlekar att älska:)
Hur mår jag då? Det är ok, jag känner mig piggare än när jag väntade Victor. Illamåendet har tagit fart, men det lindras ganska bra med Ingefärate eller rött te med blåbärssmak. Det går bra att jobba och än så länge har inte sömnproblemen kommit igång så farligt (jag brukar få sjukt svårt att sova när jag är gravid).
Mitt största "problem" är att jag känner att jag blivit så tjock direkt!!! Jag veeeeet att man inte ska bry sig om det nu, men jag kan inte låta bli, jag mår så dåligt av det! Men nu är det som det är och jag får ta tag i det här när bebisen har tittat ut:)
Iaf, det ska bli jättekul med ett till barn! Jag är så nyfiken på om det är en liten flicka eller pojke, och eftersom jag har en av varje redan så kan jag ärligt säga att det inte spelar någon som helst roll för mig vad det blir- det är lika mycket kärlek, lycka och glädje ändå, jag menar, det är ju ett _barn_ man väntar på, inte ett kön, och kärleken till ett barn är lika stark oavsett såklart!
Så alltså, nu är det dags att bli tjock och långsam igen. Det är också dags för att få klappa på sin mage och känna hur bebisen sparkar tillbaks ungefär som om h*n hälsade litegrann..det är så mysigt:)
Bilden visar vad som komma skall, det är jag när jag väntade Victor!:)
Ha det bra, kram Petra