artepa

Jag stör mig på människor som tillåter sig att vara offer!

Jag stör mig på människor som gnäller om sin situation utan att göra nämnvärt mycket för att ändra på den.
Det är ungefär som att vissa människor verkligen tror att saker "bara händer", utan att man har en suck att påverka själv!

Hallå, vakna upp, så ÄR det inte! Man KAN faktiskt ofta påverka sin livssituation mer än vad man tror och man klarar LÅÅÅÅÅÅNGT mer än man tror!

Det är ett riktigt jävla i-landsproblem att bara tillåta sig själv att säga att man inte orkar och inte kan. Som att alla andra har det så lätt och är så jävla lyckliga hela tiden, så kan jag ju lova att det inte är, men alla kan inte unna sig lyxen att gå och känna efter och sen sätta sig och strejka, en del, eller de flesta, får liksom köra på ändå!

Ibland skulle det sitta fint med lite vanlig jävla ödmjukhet inför andras problem som många gånger är större än ens egna. Sen vet jag att man inte kan jämföra och rangordna problem; det som är grymt jobbigt för en person är inte ingen big deal för en annan person, men ändå så tror jag att det skulle vara bra om man skaffade sig lite distans till sig själv ibland och inser att om man letar riktigt noga så finns det saker även i ens eget liv som är bra och värt att leva för och då får man ju fokusera på det!

En del människor kan älta i evighet hur de själva mår utan att ägna en tanke på hur personen mitt emot har det. Ärligt, fattar man inte att det blir värre ju mer man ältar saker?

Jag tycker så här, antingen får man fejsa sina issues och försöka göra något åt sin livssituation- ändra ditt nuvarande liv om du inte tycker att det funkar som det är. Om inte det känns lockande så gäller det väl helt enkelt att acceptera livet som det är. Det kan ju låta provocerande och som om jag resonerar kallt och hårt, men i slutänden så är det faktiskt bara man själv som ansvarar för sin egen lycka och iom det också sin olycka.

Om man tycker att man har tid och råd att gå runt och fundera över hur jävla jobbigt man har det och varför livet är så jävla elakt, så fine! Annars skulle man ju kunna lägga all den energin som det tar till att göra något kreativt för sin egen skull- något som skulle leda till att man kanske mår bättre på sikt.

Det finns inga specifika exempel, jag bara känner att jag har fått nog av att många gnäller så mycket när det finns så mycket som borde vara bra. Självklart så finns det visst gnäll som är befogat, men många gånger så är det faktiskt över skitsaker som jag uppfattar det..

Och OM man ska gnälla mycket så får man åtminstone ha den goda smaken att _ibland_ fråga hur personen mittemot har det, annars är man bara en energitjuv- och det suger!!

SÅ, nu har jag ältat det ett tag:)